Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anels svåra val – Kosovo eller Sverige

I går var han lagkapten för Kosovo. Mot sina lagkompisar i Halmstads BK. Men snart måste Anel Raskaj välja – Sverige eller Kosovo i ett framtida landslag.

– Jag har tänkt en del på det på sistone. Det är ett svårt beslut för när man väl tar det så måste det bli rätt, medger Anel.

I augusti fyller han 21 år och snart blir han svensk medborgare.

Med det kan han bli högaktuell till U21-landslagets eventuella EM-slutspel i Danmark nästa sommar.

Om han nu inte väljer Kosovo förstås, varifrån han kom för sju år sedan.

– Jag vet att jag finns med i bilden, även om jag inte har hört något från Jörgen Lennartsson på ett tag. Så om jag tar en plats och vill spela de stora mästerskapen ska jag välja Sverige. Men det är så mycket mer som spelar in – det måste komma från hjärtat.

I två dagar har Kosovo under förbundskaptenen, Kalmar-bekantingen Albert Bunjaku varit samlat.

– Man hinner inte spela sig samman på den tiden så med tanke på det spelade vi fantastiskt i första halvlek. Synd bara att vi slarvade på slutet, säger Anel.

Då var det ett lag som, stöttat av många supportrar, spelade för sitt land. Och ett lag som redan tycktes ha tagit semester utan tillstymmelse till försvarsspel.

Den skicklige Valdet Rama, till vardags i tyska Hannover -96, tryckte in 0-1 redan efter tre minuter mot ett mer än lovligt slappt HBK-försvar. Efter Anselmos 1–1 (21) på målvaktsretur på Joe Sises skott tilläts Arsim Gashi retfullt enkelt rulla in 1–2 (34) innan Sqipron Bektashi fick se Robin Malmkvist stå och sova och släppa in 1–3 (39) från 25 meters håll.

– Vi vann inte en närkamp. Och då visste vi ändå att Kosovo skulle kliva dit eftersom det var spelare som skulle bilda ett landslag och därför ville visa upp sig, säger HBK-tränaren Lasse Jacobsson.

– Så i pausen var vi vansinniga. Micke var så arg att han var beredd att gå in och spela själv, men han hittade inga skor med skruvdobbar, fortsätter Lasse och avser kollegan Michael Svensson.

Det blev också bättre efter paus. Anselmo reducerade omgående till 2–3 och hade sedan bud på fler mål tills inhopparen Kujtim Bala stötte in 2–4 i öppet mål (70).

– Lite flyt ska man ha... skrattar Kujtim efter målet på sina HBK-lagkompisar.

Men efter sex byten sista 20 minuterna tappade Kosovo organisationen och Emil Salomonsson kunde ordna 4–4. Först efter en snygg kombination med en annars osynlig Michi Görlitz till 3–4 (81) och därpå när han sprang sig fri på Robin Malmkvists långa utspark till 4–4 (85).

Lagen hade sedan varsin jättechans att avgöra i slutet, Anselmo med ett vänsterskott tätt utanför Etrit Besrishas högra stolpe och en fri Florent Sejdiu för Kosovo som dock dröjde för länge med skottet.

– Anfallsspelet i andra halvlek – det tar vi med oss. Och att Emil äntligen fick utdelning på sina djupledslöpningar. Då kom han rättvänd och kunde utnyttja sin snabbhet, påpekar tränare Jacobsson.

Tvä glädjeämen till fanns. Joakim Wrele före paus och framför allt – den blott 17-årige lintotten Kristoffer Thydell i andra halvlek som då med sitt passningsspel och sin blick visade vilken jättetalang han är.

– Jo, det var riktigt kul. I början var det förstås lite nervöst, men jag tycker att jag kom in i spelet ju längre matchen led.

– Så jag trodde nog faktiskt att det skulle vara lite svårare, medger Thydell som när säsongen startade aldrig kunde drömma om att han senare samma år skulle debutera i A-laget.

– Nä, inte en chans! skrattar han.

Så räkna med mer Thydell i framtiden. Mycket mer. Och Raskaj förstås som trivdes med kaptensbindeln.

– Det var lite konstigt att möta sina lagkompisar, men samtidigt kul. Jag menar, det var ju några heta dueller, men det hör ju till. Då är man motståndare, men sedan efter matchen är man vänner igen.