Det har bara gått ett par timmar sedan skjutningen vid Sunset Parks tunnelbanestation i utkanten av Brooklyn. Över himlen hörs rotorbladen från polishelikoptrarna och längs hela vägen från centrala Manhattan och hit har civila polisbilar tänt sina blåljus.
Melissa Nuñez står med sina tre väninnor bara ett stenkast från där polisavspärrningarna är. De är inte där för att roas över den rigorösa polisinsatsen där man stängt ner 20 kvarter.
– Det här är ett lugnt område. Vanliga familjer bor här. Vi bara bor här och har helt vanliga liv och umgås med varandra. Du vet, vi lever bara helt vanliga liv. Jag kan inte förstå att det här händer oss.
De är där för att de oroar sig för sina barn som är instängda på skolan bredvid. Där har man dragit för alla gardiner och stängt skolan, så att den nästan skrämmande tyst ut.
– Vi vet inget om vad som händer där inne. Det är förfärligt, säger Melissa. Våra barn kom dit klockan åtta i morse, och bara kort därefter fick jag ett meddelande från min son som sade ”mamma allt är okej”.
Barnen är inte tillåtna att lämna skolan förrän polisen tillåter det. Till de oroliga mammorna har de sagt att det är en säkerhetsrisk att släppa ut dem innan läget är under kontroll.
”Han kan vara precis varsomhelst”
Melissa säger att det värsta är att man inte har fångat mannen som mitt under New Yorks rusningstrafik avfyrade skott mot resenärer på väg till jobbet.
– Han kan vara precis varsomhelst, säger hon oroligt och får instämmande nickar från de andra mammorna. Jag vill bara att min son ska komma ut. Men jag förstår samtidigt att de inte släpper ut barnen.
Nedför vägen börjar polisavspärrningarna. Ett par personer skakar på huvudet när de får frågan om de vill berätta om vad som händer. ”Vi är från Brooklyn. Vi snackar inte med skampressen” säger en av dem och tittar ut över folkhavet som mest består av journalister och poliser. Poliser i mängder.
Den lokala guvernören Kathy Hochul har precis hållit en pressträff och berättat om det senaste, vilket är inte mycket mer än vad de säger på de ständiga nyhetsuppdateringarna. Ett gäng poliser står på hörnet till ett typiskt Brooklynfik där det står ”bagel” i neon.
Kaféägaren har till skillnad från många andra bestämt sig för att hålla öppet, vilket är ett populärt inslag bland de hungriga poliserna som liksom alla andra väntar på nyheter.
Militär bevakar tunnelbanan
I centrala New York har militären satts in vid de stora tunnelbanestationerna. På Pennsylvania Station, eller Penn Station som den heter i folkmun, hänger de i klungor om tre eller fyra i varje grupp. De ler mot människor som ska vidare i kollektivtrafiken, men många vänder när de ser att flera av linjerna är nedstängda.
En polis, Richard, förklarar att inte heller de vet vad som händer.
– Allt är lugnt här som du ser. Men vi är beredda att ställa upp om det behövs.
Han fortsätter.
– Vi har inte mer information än någon annan. De vill att vi ska vara här och vakta.
Melissa och de andra mammorna i Sunset Park har åtminstone bestämt sig för att vara i närheten av barnens skola, vid fall av att de plötsligt släpper ut barnen.
– Vi behöver vara här om något händer känner jag, säger Melissa. Det är bättre att vara i närheten av barnen än att sitta hemma och vänta. Vi är också här tillsammans i stället för att oroa oss.
Hon suckar över vad som har hänt.
– Man är liksom i ett sorts limbo och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera än. Det har helt ärligt blivit värre här i New York de senaste fem åren. Man hör om våld i tunnelbanan allt oftare, men det här är verkligen extremt.
