Läkaren Victor Berglund var en person som under sina knappa 20 år i Halmstad gjorde ett stort avtryck. I hans personlighet rymdes många, ibland motstridiga sidor. Han var den systematiska vetenskapsmannen men också bohemen. Han var humanisten men också den elake karikatyrtecknaren. Hans engagemang för patienterna kände däremot inga gränser och gjorde honom väldigt uppskattad. Hans devis var att ”för att bli en bra läkare måste man dels älska yrket, dels älska människorna”.
Han föddes 1877 i Säby i nuvarande Landskrona kommun. Han var duktig i skolan, inte minst i teckning. Efter studentexamen 1895 följde läkarstudier i Lund. Han tjänstgjorde som amanuens på anatomiska institutionen där han bland annat fick användning av sin fallenhet för teckning då han ritade av anatomiska detaljer som skulle visas upp. Under studietiden tjänstgjorde han också inom kirurgi och gynekologi. På så sätt skolades han i läkaryrkets praktiska hantverk.
Patienterna tog honom till sitt hjärta
Som nybliven läkare kom Victor Berglund till Halmstad 1903. Han var då gediget kunnig om de senaste medicinska rönen och hade ett stort självförtroende. De äldre kollegorna såg med skepsis på den självsäkre, yngre doktorn. Det gjorde inte patienterna, utan tvärtom. Victor Berglunds kontakter med dem kännetecknades av en självklar auktoritet som grundade sig på hans personliga utstrålning och optimism. Det ledde till stora framgångar inte minst med patienter som uppvisade en nervös pålagring på sina besvär.
Vid den här tiden var sjukhuset på Söder inte populärt bland Halmstadborna. Det inspirerade Victor Berglund att öppna ett privat sjukhus i en gårdslänga bakom Storgatan 48. Här fanns 14 sängar och anställda sjuksköterskor och sjukgymnaster. På det privata sjukhuset behandlades olika typer av medicinska problem och genomfördes enklare operationer. Komplicerade operationer gjordes av en professor och vän som då åkte upp från Lund.
Knutet till sjukhuset vid en adress på Hamngatan hade Victor Berglund köpt den första röntgenapparaten som kom till användning i Halmstad. Han var mycket förtjust i att använda nya tekniska hjälpmedel. Tillgången till röntgen gav Victor Berglund ett diagnostiskt försprång framför kollegorna, något som han inte var sen att påtala också i offentliga sammanhang.
Efter sex års verksamhet avvecklades verksamheten på privatkliniken och Victor Berglund engagerade sig i att behandla tuberkulos som var tidens stora medicinska gissel. Det var inom det här området som han kom att göra sina största läkarinsatser. 1907 tog Victor Berglund initiativet till att grunda Sundsholms privata sanatorium i Breared. Det var vackert beläget vid sjön Simlången. Luften var hög och ren som sig bör runt ett sanatorium. Byggnaden med 20 vårdplatser ritades av arkitekt Per-Lennart Håkansson, som vid den här tiden bodde i Halmstad. Anläggningen finansierades av två förmögna Göteborgsfamiljer och av J. B. Berggrens direktör Pehr Berggren i Halmstad.
Två dagar i veckan åkte Victor Berglund till Breared för att behandla patienterna. Han skötte dessutom sin allmänna praktik, som nu låg i fastigheten mitt emot S:t Nikolai, plus ett antal ytterligare uppdrag. 1914 doktorerade han med en avhandling om ansiktsprofilens förhållande till kranieprofilen. Här kom kunskaperna från tjänstgöringen på anatomiska institutionen väl till pass liksom hans erfarenheter av röntgendiagnostik.
Tack vare sin expertis i de här frågorna fick Victor Berglund vara med då Karl XII:s kista öppnades 1917 för att man utifrån kraniets utseende skulle försöka fastställa bilden av den levande kungen. 1916 kröntes Victor Berglunds akademiska karriär då han blev utnämnd till docent i tuberkuloslära vid Lunds Universitet, dock utan att flytta dit.
Han ville i grunden ändra samhället och förbättra hygienen, dieten och arbetsmiljöerna för den fattiga befolkningen.
Som tuberkulosläkare betonade Victor Berglund de förslummade och fattiga bostadsmiljöerna som en källa till sjukdomens spridning. Han ville i grunden ändra samhället och förbättra hygienen, dieten och arbetsmiljöerna för den fattiga befolkningen. Inom den konservativa borgerligheten och av många kollegor sågs han närmast som en samhällsomstörtare.
Typiskt för Victor Berglund var att han var en stor pedagog som delade med sig av sina kunskaper. Han gav ut flera skrifter om tuberkulos. Flera innehöll detaljerade råd om hur sjuka personer skulle behandlas och leva. Under ”spanska sjukan” 1918 författade han en skrift om hur drabbade patienter skulle tas om hand. Det här var ett modernt sätt att tänka som innebar att läkarvetenskapens rön kunde komma flera till del.
Hade en apa, ödlor och sköldpaddor i sitt hem
Denne framgångsrike läkare var samtidigt en stor bohem. Tidsplanering var honom helt främmande och hans dagar var mer händelsestyrda än planerade. Han kunde arbeta dygnet runt då patienternas vård krävde det. Han hade också en orealistisk syn på pengar och deras hantering. Att planera utifrån en budget ingick inte i hans livsföring. Trots stora inkomster betalade han inte sina skatter. För att undvika utmätning skrevs ägodelarna på hustrun. 1916 försattes Sundsholms sanatorium i konkurs.
Som ett bohemiskt drag kan också nämnas att Victor Sundberg i sitt hem höll husdjur i form av flera hundar, papegojor, andra fåglar, ödlor och ormar samt en apa, två sköldpaddor och till och med en get. Hustrun hade lyckats hindra honom från att köpa in en lejonunge.
För eftervärlden har Victor Berglund blivit känd för sina karikatyrteckningar över kända Halmstadbor. Dessa gav han ut i bokform för att bidra till finansieringen av sanatoriet i Breared. Victor Berglund hade en unik förmåga att med några pennstreck fånga personers anatomi och rörelsemönster. Kopplat till teckningarna kunde det stå verser med ibland ganska elakt innehåll. Många skrattade – men inte alltid personerna som hade avbildats. Victor Berglund var mer populär bland folket än bland överheten.
Han hade drabbats av tuberkulos eller ”den vita pesten” som han kallade sjukdomen.
I januari 1922 drabbades Victor Berglund av blodiga upphostningar. Det innebar inga svårigheter att ställa diagnosen. Han hade drabbats av tuberkulos eller ”den vita pesten” som han kallade sjukdomen. Bara några månader senare avled han på Mössebergs sanatorium i Falköping, dagen före sin 45-årsdag. Han efterlämnade hustru och en son. Ett extra tragiskt faktum var att Victor Berglund vid den här tiden var tänkt att få en professur i tuberkuloslära vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Dödsboet försattes i konkurs. Vänner samlade in pengar till ett pampigt gravmonument, fortfarande det största på Breareds kyrkogård. Det minner om en läkare som tidigare än andra förstod hur fattigdom och misär bidrog till spridningen av sjukdomar och som älskade både sitt yrke och sina patienter.
Läs fler reportage i serien Vår historiska stad:
