Tillbudet inträffade under den slutövning som under 15–24 maj genomfördes av Luftvärnsregementet (Lv 6) och Skaraborgs flygflottilj (F 7).
Eftersom det var en samövning mellan Arméns luftförsvarsförband i Halmstad och Flygvapnets i Såtenäs kallades den Halmnäs. Totalt deltog omkring 600 personer i övningen, varav cirka 400 från Lv 6.
På ett skjutfält
Stor del av övningen genomfördes med lös ammunition, men vid en del moment på avgränsade skjutfält användes skarp ammunition.
Vid ett sådant på Sågebackens skjutfält i norra delen av Uddevalla kommun skulle soldater från Luftvärnsregementet kasta skarpa handgranater av typen chockhandgranat modell 96.
Enligt tillbudsanmälan som kapten Mogens Berger, verksamhetssäkerhetsofficer vid Lv 6, gjort ”åsidosattes säkerhetsbestämmelserna kraftigt av övningsledaren”.
”Stor risk att skadas svårt”
I anmälan står att handgranaterna ”hanterades på ett sätt som med kraft bryter mot våra bestämmelser”. Berger skriver också att han initialt bedömer att 15–20 värnpliktiga samt 3 yrkesofficerare har ”satts i stor risk att skadas svårt”.
När HP kontaktar honom för att fråga på vilket sätt bestämmelserna inte har följts hänvisar han till kommunikationschef Jessica Krantz.
Riskområde
– Exakt vilka fel som gjorts och vem som har brustit är svårt att slå fast innan saken är helt utredd – men det handlar framför allt om säkerhetsavstånd, säger hon och tillägger att vilka avstånd som gäller beror på vilka skydd som finns.
För oskyddad personal har riskområdet 200 meters radie enligt säkerhetsreglementet SäkR. Inom riskområdet ska alla använda stridsuniform, hjälm, skyddsglasögon och hörselskydd.
Arbetsrättsliga följder
– Det genomförs nu två utredningar om vad som hänt. Dels gör vi på Lv 6 en ur juridisk utgångspunkt för att se om någon på regementet gjort fel som kan leda till arbetsrättsliga följder. Dels gör Arbetsmiljöverket en där man tittar på om våra rutiner behöver göras om så att något liknande inte kan hända igen, förklarar Jessica Krantz.
Chockhandgranat 96 är en handgranat som bara har tryckverkan – och inget splitter – när den exploderar. Höljet är av plast, som blir till damm vid brisaden, men om granaten landar bland något bråte kan det bli splitter av detta.
Efter att den osäkrats tar det 3,5 sekunder innan den briserar med en kraftig tryckvåg. I öppen terräng eller i mycket stora lokaler har granaten liten eller ingen verkan – däremot i trånga utrymmen.
Ingen distraktionsgranat
Enligt SoldF.com, en civil webbplats som sammanställer fakta om Försvarsmaktens utrustning, är det ”ett mycket stort problem att vissa instruktörer felaktigt tror att chockgranaten är en distraktionsgranat”.
Distraktionsgranater – ofta kallade flashbangs – är icke-dödliga som med tryck, ljud och ljus ska göra personer paralyserade. Tryckvågen från en chockhandgranat är däremot mycket farligare.
Inre blödningar
Enligt SoldF.com ”krossar den målets revbenskorg, förhindrar andning, samt spräcker blodkärl och orsakar förblödning”. På webbplatsen står att ”målet ser efteråt helt ut på utsidan, sånär som på eventuellt näsblod och blödningar från ögonen, men insidan får stora fatala skador och blödningar”.
För att säkerställa att en fiende nedkämpas följs granaterna även upp med att soldaterna efter brisaden skjuter med eldhandvapen in i rummet.
Gipsväggar
Chockhandgranat 96 togs ursprungligen fram för att den egna truppen kunde skadas när man kastade in vanliga spränghandgranater i rum med gipsväggar – eftersom splitter då kunde tränga igenom väggarna och träffa dem som stod utanför.
– Tidigast till hösten kan någon av utredningarna vara klar, säger Jessica Krantz.
Eftersom ingen blev skadad har ingen polisanmälan om arbetsplatsolycka gjorts.
På fredag i nästa vecka muckar de värnpliktiga som nu gjort sin slutövning.
