I stället föll ett snöblandat regn över Halmstad och påminde om att Kung Bore fortfarande vill vara med i den allsvenska leken. Och dubbelt så mycket folk på läktaren – det var förstås pressläktaren eftersom publikbegränsningen på åtta personer alltjämt råder i dessa pandemitider.
Men inget av allt det där spelade någon roll när Halmstads BK i sin allsvenska comeback efter tre år i Superettan chockade alla, möjligtvis förutom sig själv, med att premiärbesegra ett topptippat BK Häcken med 1–0.
Och mest imponerande av allt – det var rättvist!
Man får vrida klockan bakåt många år för att, sett till motståndet, kunna minnas en lika helgjuten och närmast felfri laginsats än den mot Hisingsgänget vars offensiv ska vara en av seriens vassaste, men här nästan raderades ut i intet med bara ett halvfarligt avslut på mål av Erik Friberg på 93 minuter.
Eller som BK Häckens tränare Andreas Alm uttryckte det:
– Halmstad vinner välförtjänt på ett väldigt vackert mål och skapar dessutom fler chanser än vi. Det var dessutom på en, för årstiden, bra gräsplan så vi har ingenting att skylla på.
– Men som jag sa innan matchen: Det går inte att lura den tränarkonstellationen på någonting.
Så låt oss ta det därifrån. ”Den tränarkonstellationen” är förutom Magnus Haglund och Torbjörn Arvidsson numera även analytikern, scouten och ”räven” Pelle Olsson som hade läst Häcken sönder och samman när laget aldrig hittade några motvapen och vägar igenom HBK:s urstarka defensiv.
– Vi stängde av strömmen för Häckens anfallsspel och fick dem stillastående. Samtidigt visste vi att Häcken är bra i sitt återerövringsspel och därför var det oerhört viktigt att ta rätt beslut, vilket vi gjorde när vi spelade oss ur deras bollpress, konstaterade HBK:s manager Magnus Haglund belåtet.
Jodå, med en solid defensiv med samtliga elva uppoffrande spelare på rätt sida om bollen tillät HBK aldrig Häcken till några ytor. Och ju längre matchen led – desto mer tippade matchpendeln och spelet över till hemmalagets fördel mot ett alltmer frustrerat Hisingsgäng.
Mikael Boman tvingades tidigt kliva av genrepet mot Elfsborg förra helgen med känning av en framsida lår. Och med bara två hela träningspass bakom sig i veckan fick i stället Sadat Karim begå allsvensk debut, snart 30 år gammal.
– Sadat skulle komma in och jobba livet ur sig och Häckens försvar och sedan skulle Boman komma in och avgöra. Det var drömscenariot, log Magnus.
För precis så blev det.
”Bosse” behövde bara tio minuter på sig efter att han hade kommit in när han i den 84:e minuten briljant mötte Thomas Boakyes precisa inlägg på volley till 1–0.
Segermålet gjort av höstmannen Boman i vårens första seriematch.
Trots att Häcken sedan försökte lyfta upp allt folk de hade brände det ändå aldrig till ordentligt. Det såg den evigt unge försvarsgeneralen Andreas ”Ante G” Johansson, 39, till när han styrde sitt lag till en defensiv perfektionism utan att hamna i panik och den tippade skyttekungen Alexander Jeremejeff knappt kom till något avslut.
– Den kroppen är utanför alla naturlagar, inflikade Haglund.
Men denna snöregniga söndagseftermiddag i april när HBK med sex allsvenska debutanter och buller och bång markerade sin återkomst i fotbollens finrum förtjänade alla spelare respekt, även om Joseph Baffo, Amir Al-Ammari och inte minst – yrvädret Thomas Boakye skrivs med extra stora utropstecken bakom.
Dessvärre också ett tragiskt sådant när den otursförföljde högerbacken Phil Ofosu-Ayeh efter år av skador har visat upp vad han kan, men nu bars ut på bår med korsbandet befarat av. Då led alla med honom.
– Ärligt talat, även om vi slog Elfsborg i genrepet och hade en tydlig matchplan, så visste vi inte riktigt vad vi stod när det var skarpt läge mot Häcken, medgav HBK-managern.
Nu vet både vi och resten av fotbolls-Sverige det, Magnus!
Se mer: TV: ”Som en skänk från ovan att ha den typen av spelare”
Läs mer: Drömstart i premiären för HBK – Boman avgjorde sent
Läs mer: HBK-nyförvärvets mardröm – ut på bår med befarad korsbandsskada
