Margareta Bengtsson sätter sig bakom en hög papper. Hon och maken Bertil Bengtsson driver en ständig kamp för sina två döttrar Petra och Ulrika som båda föddes med en funktionsnedsättning. På andra sidan står myndigheterna och Laholms kommun.
– Vi lever under psykisk tortyr från kommunen och försäkringskassan. De har tappat människosynen helt och går bara på timmar, minuter, praxis och prejudicerande domar, säger Margareta Bengtsson.
Samma förutsättningar - färre timmar
I somras verkställde socialnämnden beslutet att dra ner Ulrika Bengtssons assistanstimmar från 125 till 48 per vecka. I år har det gjorts en ny utredning av Petra Bengtssons behov och för några veckor sedan kom beskedet att antalet assistanstimmar även där ska sänkas, från 109 till 46. Föräldrarna överklagade och väntar nu på svar. Men förhoppningar om att gå vinnande ur striden är små. Besluten togs trots att det inte skett några förändringar.
– De kan inte gå på toaletten, eller dricka ett glas vatten själva, säger Margareta Bengtsson.
Hur känns det?
– Det är jättejobbigt. Våra döttrar klarar sig inte själv, tyvärr. Att klara sig själv är en gåva. Innan trodde man att vi hade ett skyddsnät i samhället, men så plötsligt rycker de undan benen, säger Margareta Bengtsson.
Döttrarna bor tillsammans ett stenkast från föräldrarna. Föräldrarna har köpt en bil som assistenterna kan använda och har anpassat huset för att döttrarna ska ha det så bra som möjligt. Men utan assistansen spelar förutsättningarna mindre roll. Margareta Bengtsson upprörs över kommunens inställning till personer med funktionsnedsättningar.
– Det känns som om man börjar ta livet av människor som fortfarande lever. Alla ska ha rätt till sitt liv, vi är i Sverige 2020.
Ingen tid för fritidsaktiviteter
– Drar man ner såhär finns det ingen tid för att ha en fritidsaktivitet eller laga mat två gånger om dagen. De räknar bara ihop tiden för vad toalettbesök, måltider, att klä på sig och tandborstning tar, fortsätter Margareta.
Nu lever familjen med oron över när Petras beslut ska verkställas. Dröjer det två månader eller ett och ett halvt år? Om en minskning blir verklighet behöver Margareta och Bertil stundtals flytta hem till sina döttrar för att täcka upp tiden då det inte finns assistenter. Alternativet är att själv bekosta assistenter.
– De kan inte klara sig själv och de kan inte flytta hit till oss. Vi har en gång puffat på att de skulle flytta hemifrån. De är glada när vi hälsar på men vill inte att vi ska flytta dit.
Kan inte kräva flytt
Gruppbostad och hemtjänst är inte aktuellt. Margareta Bengtsson menar att kommunen inte kan kräva att någon ska flytta. Men vid en sänkning räcker döttrarnas assistanstimmar inte till bemanning dygnet runt.
– Man måste ha någon där hela dygnet. Sen måste man ha assistans så att de får leva sitt liv. Det är skillnad på att leva och att överleva.
Vad behöver hända?
– Det är LSS-lagen, där behövs en förändring. Jag kan inte förstå hur man kan urholka LSS-lagen så mycket.
– Jag ser ingen möjlighet förrän regering och riksdag tar sitt ansvar och ser till att ändra lagen så att personer med funktionsnedsättningar får värdiga levnadsvillkor.
