Någon eller några har med berått mod ändrat Nyrebäckens utlopp i sandstranden i Tylöbäck. Från att tidigare ha haft en fin meanderliknande form ut mot havet rinner bäcken nu ut i en rak, grävd kanal.
När Halmstads kommun fick kännedom om det inträffade polisanmäldes ingreppet som ett misstänkt miljöbrott. Det är kommunen som äger marken.
Men bara en dryg vecka efter anmälan har nu polisen lagt ned förundersökningen, vilket Hallandsposten rapporterar. Orsaken uppges vara att det inte går att bevisa vem som har gjort sig skyldig till brott.
Slutsatsen av detta är alltså att den som våldför sig på den fina sandstranden i Tylösand inte behöver sona sitt brott.
Det är faktiskt inte bra. Inte nog med att fega naturmarodörer inte vågar stå för sina handlingar så tar polisen alldeles för lättvindigt på det inträffade. Det lönar sig alltså att begå ett miljöbrott i Tylösand.
Så ska det inte vara.
Innan man kommer fram till sanddynerna vid Nyrebäckens utlopp finns en blå informationstavla om Tylöbäck. Där beskrivs Tylöbäck som ”en del av Tylösands strand, en drygt 4 kilometer lång sandstrand som ses som flaggskeppet bland Halmstads stränder”.
Det är alltså på detta flaggskepp som några har gjort ett våldsamt angrepp med hjälp av en stor grävmaskin.
Man kan hävda att miljöbrottet inte är så allvarligt, att det egentligen inte finns någon som lidit större skada av ingreppet i naturen. Men då missar man den större bilden, att rättsväsendet tydligt måste visa var bäcken ska gå och att man inte ostraffat kan göra ingrepp i naturen.
Än är inte loppet kört. Anmälaren, det vill säga Halmstads kommun, kan överklaga polisens beslut om den nedlagda utredningen, och då kan ärendet på nytt öppnas upp.
Detta bör också göras för att tydligt visa att det inte ska löna sig att våldföra sig på kommunal mark, varken i Tylösand eller någon annanstans i Halmstad.
Kort och gott, det handlar om att stämma i bäcken. Den som kommer undan med små brott lär i förlängningen också försöka komma undan med större brott.
Så ska det inte vara.
