Ian Condon, Lyn Winters-Condon, Susan Thompson–Condon och Nigel Prossor–Jones på besök i Ysby kyrkstallar där hembygdsföreningen satt upp en fallskärm från den aktuella besättningen på väggen och en modell av planet, en Lancasterbombare, som störtade borta i Hultabygget.
Ian Condon, Lyn Winters-Condon, Susan Thompson–Condon och Nigel Prossor–Jones på besök i Ysby kyrkstallar där hembygdsföreningen satt upp en fallskärm från den aktuella besättningen på väggen och en modell av planet, en Lancasterbombare, som störtade borta i Hultabygget. Bild: Kenny Hjälte

75 år sedan deras pappor störtade

Storbritannien anföll Nazityskland med närmare 900 plan natten mellan den 29 och 30 augusti 1944. Ett av planen blev nedskjutet och kraschade i skogen vid Hultabygget. 75 år senare besöker anhöriga platsen.

ANNONS
LocationYsby||

Tre barn till den då 21-åriga radiooperatören Vernon Condon och sonen till den då 23-åriga piloten guidades på torsdagen av entusiasten Rolf Arvidsson till där den stora Lancasterbombaren kraschat. Besättningen klarade sig genom att hoppa fallskärm ut i mörka natten.

– De visste inte om de navigerat rätt, om de hoppade rakt ut i havet, i omöjlig terräng och om de skulle överleva. Efter att ha sett området är det ett mirakel att alla klarade sig, säger Nigel Prossor–Jones.

Radiooperatören gick bort för två år sedan, vid 94 års ålder. Dottern Susan Thompson–Condon och syskonen har växt upp i Australien och har hört historierna men kunde ta in allt först nu.

ANNONS

– När jag fick doppa händerna i sjön som pappa landade i den natten i bäckmörkret, det gjorde allt för mig. Det blev så verkligt, säger hon.

Alla i besättningen blev skadade på något sätt och fick tillbringa tid på sjukhus, berättar Nigel Prossor–Jones.

– Det som var väldigt fint är att de fick brev från lokalbefolkningen omkring som tackade för deras insats, flera brev sparade min far i en kista med minnen från sin tjänstgöring, säger han och fortsätter:

– Det var unga män som gav sig ut och kämpade för något de trodde på, det var en annan tid och de var rädda att demokratin skulle störtas. De kämpade för sitt land, säger Nigel Prossor–Jones.

ANNONS