Mor och son. När Konstens vecka 1949 avslutades med en bal i Konserthuset sjöng den då 15-årige Sven-Bertil Taube för sin mamma Astri.
Mor och son. När Konstens vecka 1949 avslutades med en bal i Konserthuset sjöng den då 15-årige Sven-Bertil Taube för sin mamma Astri.

Sven-Bertil berättar om sin mamma Astri Taube

Sven-Bertil Taube har mest gått i pappa Everts fotspår, men i Halland ska han berätta om sin mamma Astri. - Hon hade varit mer uppmärksammad som konstnär om hon inte hade haft hemmet att sköta, säger Sven-Bertil.

ANNONS
|

Evert Taube själv sa att han sörjde över att hustrun Astri Bergman Taube fick lägga så mycket tid på hushållsarbete, trots att hon var "en av landets yppersta skulptörer". Uttalandet finns med i musikpjäsen "En serenad till Astri – Fragment ur ett konstnärsliv", som Maia-ensemblen framför i Kungsbacka, Varberg och Halmstad i oktober, innan Sven-Bertil tar över med minnen och visor i andra akten.

Samarbetet föddes när Sven-Bertil såg föreställningen med sin koordinator Dick Ramstedt.

- Den kändes väldigt äkta med sin blandning av dikter och sånger, humor och allvar, sa Sven-Bertil på presskonferensen i Göteborg.

Själv har han inte planerat färdigt sin insats.

ANNONS

- Nej, men jag ska i alla fall sjunga några av Everts visor som var riktade till henne, som "Nocturne" och "Så skimrande var aldrig havet". Hon fick ju många olika namn i visorna, som Fröken Blåklint, Fragrancia och Linnea efter sitt andranamn.

Tre femtedelar av Maia-ensemblen från Göteborg står på scen i oktober. Förutom Åsa Johansson är det paret Sven Andrén och Eva Hermansson, som har sommarhus i halländska Åsa och för en vecka sedan var inblandade i en trafikolycka utanför Halmstad.

- Vi blev påkörda bakifrån och med tanke på hur bilen ser ut får vi vara glada att vi klarade oss, säger Eva, vars blåmärken borde hinna försvinna före premiären.

För Åsa blir det en upplevelse att ackompanjera Sven-Bertil Taube.

- Min mamma råkar vara född på samma dag som honom och de första sångerna som min pappa lärde mig på dragspel var "Rosa på bal" och Sjösala vals". Men han dog när jag var liten, så det känns verkligen speciellt att sjunga "Pappa kom hem".

Föreställningen arrangeras av Yvonne och Christian Haneson, som fram till i somras drev Pensionat Frillesberg i Frillesås.

- Vi blev oerhört berörda av "En serenad till Astri". Eftersom vi redan har gjort två fullsatta konserter med Sven-Bertil i Kungsbacka ska det bli roligt med ett nytt samarbete, tycker Christian.

ANNONS

Ett par dagar innan ridån går upp i Kungsbacka har dessutom Richard Hoberts långfilm "En enkel till Antibes" premiär. Där spelar Sven-Bertil änklingen George.

- Det är en tragikomisk roadmovie från Luleå till Frankrike. Filmen drivs av relationerna mellan en gubbe och hans barn, men ingen av dem har rent mjöl i påsen, säger 76-åringen, som tycker att sången och skådespeleriet befruktar varandra.

Redan som liten fick han uppleva två olika konstnärskap.

- De hade hemmet som arbetsplats, men Astri var uppe i gryningen medan Evert var en nattmänniska. De respekterade varandra och behandlade även oss barn som intelligenta varelser, säger Sven-Bertil och fortsätter:

- Mamma var blygsam, men sa ibland att hon önskade att dygnet hade 48 timmar. Då hade hon kanske inte behövt stå i skuggan av pappa.

Privatliv: Född 9 december 1898 i Stockholm. Dotter till Mélen Tholff och hovkonstgjutare Herman Bergman. Gifte sig med Evert Taube 1925 och fick fyra barn. Avled 23 december 1980.

Yrkesliv: Bildkonstnär och skulptör. Studerade bland annat i Italien på 1920-talet och var på Konstakademien elev till sin gudfar Carl Milles, som ofta anlitade hennes far Herman för att gjuta sina skulpturer, bland annat Poseidon i Göteborg.

Aktuell: Genom föreställningen "Hovkonstgjutarens dotter" med Sven-Bertil Taube och Maia-ensemblen. Halländska spelplatser är Kungsbacka teater 2/10, Varbergs teater 12/10 och Halmstad Teater 13/10.

Kuriosa: I boken "När jag var en ung Caballero" från 1970 har Evert Taube beskrivit hur han som 17-åring såg den då nioåriga Astri Bergman på Nationalmuseum: "Där hon stod, med fru Mélens hand i sin, var det ett litet barn jag såg, och min känsla för detta vackra barn var en skönhetskänsla och möjligen en faderlig känsla, men på intet sätt den äkta mannens. Fjorton år senare förlovade vi oss på trappan till domkyrkan i Florens".

ANNONS