Bostadsbyggandet tog fart

– Det byggs som aldrig förr, men efterfrågan är gigantisk, konstaterar Henrik Oretorp (C), ordförande i samhällsbyggnadsutskottet.

Oretorp och utskottets 2:e vice ordförande, Bertil Andersson (S), gläds båda åt att kommunen lyckats få fart på byggandet och dessutom har en förhållandevis god beredskap framåt.

Läs även:Carina Elofsson och Valmir Ahmeti bryter boendemönstret

Däremot vill Socialdemokraterna spänna bågen ytterligare och planera för 1 500 nya bostäder 2017 och öka antalet varje år tills man 2020 är uppe i 3 000.

–Vi har byggt för dåligt tidigare och måste nu komma i kapp. Det borgerliga förslaget på 700 bostäder per år råder inte bot på bostadsbristen, menar Bertil Andersson.

Henrik Oretorp skakar på huvudet.

–1 500 bostäder på ett år är inte realistiskt, och det vet du. Då skulle vi bygga mer än man gör i Malmö och Göteborg. Under 2016 kommer vi att ha påbörjat runt 650 bostäder och det är en rejäl ökning.

De enas kring att bostadsbyggande är en komplex process. Kommunen kan göra sitt genom att planlägga mark, men är sedan beroende av att någon vill bygga.

– Vi har arbetat hårt med samhällsbyggnadsprocessen, men jag minns hur det var när vi skulle bygga på Sofieberg 2012. Då fick HFAB gå före för att det skulle hända något. Det året hade vi planerat för 400 bostäder men det blev bara 250, säger Oretorp.

I storstäder har det länge talats om ”den urbana trenden”, det vill säga att allt fler vill bo centralt och ha nära till allt. Till viss del märks den trenden även i Halmstad.

– Jag tror det handlar mycket om hur vi marknadsför ytterområdena. Den som bor i Kvibille kommer snabbare in till centrum än den som bor i Frösakull, men det finns någon slags mental bild av att vissa orter ligger långt borta, säger Bertil Andersson.

– Centralorten växer ju mest, men befolkningen ökar i hela kommunen. I år väntas kommunen öka med 1400 personer och snart är vi uppe i 100 000 invånare. Vi är på väg från att vara en stor småstad till att bli en liten storstad, säger Henrik Oretorp.

Båda menar att det var en viktig markering när man i den senaste översiktsplanen skrev in att man vill se tillväxt i hela kommunen och satsa på tolv så kallade serviceorter.

– Från vår sida måste vi visa att vi tror på dessa orter. Men utmaningen ligger i att inte bara bygga bostäder utan också hänga med vad gäller infrastruktur och kommunal service, säger Oretorp.

Bostadsbristen i Halmstad gäller alla typer av boende, med tyngdpunkt på mindre hyreslägenheter.

– Det är tufft för unga som ska skaffa sitt första boende och för äldre som vill lämna sin villa.

Att HFAB:s nya lägenheter på Söder tog slut på några minuter visar på behovet, säger Bertil Andersson.

– De som kommit allra mest i kläm är de som behöver en billig lägenhet. Nyproduktion blir aldrig billig och vi kan ju inte bygga skjul, säger Oretorp.

Halmstad beskrivs ofta som en segregerad stad, med Nissan som gränsdragare. Oretorp och Andersson menar att det tidigare bostadsbyggandet, med mycket hyresrätter på Öster, har bidragit till detta.

– Därför vill vi bygga mer bostadsrätter på Öster och mer hyresrätter på Väster. Och vi ska inte dela upp områden när vi bygger nytt utan blanda olika boendeformer. Det är så vi skapar integration, menar Henrik Oretorp.

Som goda exempel framhåller de hyresrätterna på Albinsro i Söndrum och det pågående bygget av bostadsrätter på Nyhem.

– Och hela Larsfrid skulle kunna bli ett fantastiskt bostadsområde, med närhet till havet. Men nu är vi inne på visioner. En sådan omvandling tar säkert två decennier, säger Henrik Oretorp.

Yvonne Persson