Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/27

1920-talsvillan med massor av charm – och eget skyddsrum

Det var kärlek vid första ögonkastet när Kerstin Bjärnstedt och Didier Degols såg 1920-talsvillan i Furet i Halmstad. Genom åren har de satt en varsam prägel på huset, där vedspis och spegeldörrar bevarats. Villan har plats för både flygel och ateljé – och ett skyddsrum med discofeeling i källaren.

När Kerstin och Didier blev ett par för tio år sedan bestämde de sig för att börja sitt gemensamma liv i ett helt nytt boende.

– Vi var ju vuxna människor med varsitt fullt utrustat hem, så det kändes mycket bättre att skaffa en bostad ihop, än att den ene skulle flytta in hos den andre, säger Didier.

När de fick se den gula trävillan med brutet tak i Furet klickade det direkt. Den hade all den gammaldags charm de drömde om. Även trädgården var välbevarad, med mormorsblommor, rosor och lavendel.

– Allting andades hemtrevnad. Vi visste genast att det var här vi ville bo , säger Kerstin.

Strax därefter gick flyttlasset från Kärleken i Halmstad för hennes del och från Majorna i Göteborg för Didiers. Sedan dess har de satt sin egen, varsamma prägel på huset, som har den där charmfaktorn som gör att folk gärna stannar till ett ögonblick och beundrar det från gatan.

– Vi blir förstås jätteglada när någon tycker det är fint. Det som fångar ögat är nog att trädgården och huset samspelar så bra, säger Kerstin.

Ett sirligt kafébord står precis där solen brukar stråla in och under äppelträden hänger en gunga.

– De gamla äppelträden får vara kvar trots att de inte bär så mycket frukt längre. De är ju så knotiga och vackra, säger Kerstin.

Kök med vedspis

Husets entré har en personlig prägel. Den rymliga hallen har förvandlats till ett bibliotek. På väggen välkomnar tapeten Paradiset från Svenskt Tenn, designad av Josef Frank, och känd för mönstret med trädet som bär både blommor och frukt samtidigt.

Bild: Jari välitalo
Bild: Jari välitalo

– I hallen kan det gärna få vara ett livligare mönster. Det är ju inget rum man vistas i så länge, säger Kerstin.

Bakom nästa dörr ligger köket, som är husets hjärta. Ljuset flödar in och brädgolv och pärlspont slår an tonen. Vedspisen står mot en vägg där teglet knackats fram.

– Det fungerar fint att laga mat på vedspisen vid behov. Över huvud taget är detta ett hus där man har goda förutsättningar att klara sig ett tag utan ström, till exempel vid svåra oväder eller andra otrevliga händelser, säger Didier, och syftar på skyddsrummet i källaren.

– Det har ju blivit kusligt aktuellt på senare tid, med Rysslands krig mot Ukraina. Men vi hoppas förstås innerligt att vi aldrig behöver använda det som skyddsrum.

Rummet byggdes till av en tidigare ägare i slutet av 1970-talet. Då genomgick villan en större renovering och försågs också med ett stort vardagsrum.

– På den tiden fick man bidrag om man anlade ett skyddsrum, så när man ändå byggde till huset passade man på att göra källare under den delen också, berättar Didier.

Därför har källaren hela sex rum. Skyddsrummet, som har egen ventilationsanläggning och tillgång till vatten från en separat brunn, fungerar till vardags som musikrum. Här kan Didier, som både skriver musik och spelar piano och gitarr, låta volymen bli hur hög som helst. I den rymliga soffan vid väggen brukar han och Kerstin sitta när de lyssnar på gamla vinylskivor.

– När vi träffade varandra första gången insåg vi att vi hade samma musiksmak. Med ett stort undantag, vill säga: Jag är inte så förtjust i dansbandsmusik, säger Didier, som dock till parets andra träff skrev en dansbandslåt till Kerstin för att retas.

Kerstin ler åt minnet.

– Här inne kan man i alla fall spela vilken musik som helst utan att störa, kontrar hon med ett skratt.

Egen ateljé

Om musikrummet främst är Didiers domän, så har Kerstin sin egen vrå på husets övervåning. Där har hon inrett en ateljé där hon kan ägna sig åt sina konstnärliga intressen. På väggarna hänger flera av hennes tavlor och rummets soffa är full av kuddar med roliga, egendesignade mönster. Några mjukisdjur som hon sytt tittar ner från vägghyllorna, som för att insupa all färgglädje.

– Jag älskar att sy och måla. Det är härligt att ha ett rum där man kan hålla på utan att behöva plocka undan varje dag, säger Kerstin.

Bild: Jari välitalo
Bild: Jari välitalo

Tack vare att husets storlek är det alltså inget problem för två kreativa själar att samsas och få plats. Det finns också gott om utrymme när barn och barnbarn hälsar på. Ett extra vardagsrum på övervåningen med en stor öppen spis inbjuder till umgänge. Därifrån löper en smal trappa upp till ett rum ytterligare en våning upp. Det är barnbarnens favorit. I detta lilla kryp-in under snedtaket finns nämligen ett fönster mot rummet inunder, som gör att man kan tjuvkika ner på alla som umgås där.

– Det var ett äventyr att få upp sängen för den smala trappan. Den dag vi säljer huset får den helt enkelt ingå, säger Kerstin och ler.

Badrummet på övervåningen har dubbla handfat och är lika varsamt renoverat som resten av huset. Träpanel bryter av mot kaklet och förstärker den tidstypiska atmosfären. Pricken över i:et är en spektakulär vägg av glasmosaik mot duschen.

– Vi hade en del diskussioner med hantverkarna innan väggen kom på plats, men det blev väldigt fint. Det är roligt med en detalj som sticker ut, säger Didier.

Kommoderna till handfaten har de köpt på Ikea.

– Sedan lät vi en lackeringsfirma måla om dem i den färg vi ville ha. Med lite fantasi kan man hålla nere budgeten när man renoverar och ändå förverkliga många av sina idéer, konstaterar Didier.

Fakta: Kerstin Bjärnstedt och Didier Degols

Ålder: Didier är 69 år och Kerstin 65.

Familj: ”Tillsammans har vi fyra vuxna barn och fem barnbarn.”

Yrke: Didier har varit skolledare i 35 år och Kerstin arbetade som hörselpedagog inom skolan i över 40 år innan hon gick i pension.

Bor: I en villa i Furet i Halmstad.

Intressen: Didier: ”Musik, matlagning, trädgården och resor.” Kerstin: ”Djur och natur – särskilt fåglar, resor, kreativ verksamhet och mina barnbarn.”

Favoritplats i hemmet: Didier: ”Trädgården.” Kerstin: ”Min ateljé.”

Om att ha skyddsrum i huset: ”Det känns tryggt, men vi hoppas innerligt att vi aldrig behöver använda det till detta ändamål!”

FLER FINA HUS? KLICKA HÄR: