Här skulle jobb skapas, affärer utvecklas och cykelturismen frodas.
Statliga Trafikverket bidrog med 40 miljoner kronor, de tre inblandade regionerna med 60 miljoner och de tio kommunerna med lika mycket.
Det finns bara ett enda stort problem. Det gick för fort. Cykelleden genom Halland är långt ifrån bilfri ännu två år efter invigningen. Hade det inte varit bättre att invänta utbyggnaden av - hela – den ståtliga bilfria nationella cykelleden först.
I södra delen väntar bygget av en bro över Genevadsån så att cyklisterna kan färdas närmare havet i Laxvik och Påarp. Förbi Steninge fattas fortfarande en cykelbana, även om Trafikverket nu lovar att den ska bli klar under nästa år.
Längre norrut är det ännu värre. Där samsas cyklister och bilister på samma vägbana kilometervis. Vad hjälper en räfflad vägmarkering och skyltar om en cyklist vinglar ut framför bilarna. Barnfamiljer kan glömma att ta den här vägen. Jag skulle i alla fall inte våga ta risken längs den gamla kustvägen, där utsikten visserligen är bedårande men det är nog bäst att hålla blicken på vägen för alla trafikanter.
Inför invigningen deklarerade Region Halland sina optimistiska beräkningar om 100 000 dagliga cykelturer. Och det talades om att 25 000 personer på två hjul vardera spenderar 5 000 kr per dygn, en alldeles för överskattad summa. Det skulle tillsammans ge 150 miljoner kronor i intäkter. Indirekt blir det också ett plus för hallänningarna via alla som måste anställas på hotellen, vandrarhemmen och campingplatserna, liksom resten av besöksnäringen.
Näringslivsutveckling och marknadsföring i all ära. Trafiksäkerheten måste komma, särskilt om cykelturisterna nu är så värdefulla.
