Miljöpartiet vill göra Göteborg självförsörjande på mat. Coronan har fått invånarna att förstå att det inte går att förlita sig på import, säger oppositionsrådet Karin Pleijel (DN 19/4). Likadant låter det högerut i Skåne. Krisen har blottat den svenska sårbarheten, menar riksdagsledamoten Magnus Oscarsson (KD), ”i Sveriges livsmedelsbutiker gapar hyllor tomma” (Norra Skåne 14/4).
Vi har helt enkelt tagit för givet att det finns mat i affärerna, varnar Omställningsverket, en intressegrupp, i GP (8/5). Men pandemin har ökat risken för matkris när länder stänger ned och handeln svajar. Möt den genom ”ökad fritidsodling av frukt och grönsaker”, eller åtminstone större beredskapslager, som i Finland.
Reflexen är typisk, men hyfsat begriplig. Sverige brukade producera mellan 80–90 procent av det vi äter, numera köper vi in ungefär hälften.
Stora exportländer som Ryssland, Kazakstan och Vietnam har infört eller överväger restriktioner på basvaror som vete och ris. Och FN:s livsmedelsorgan FAO, världshandelsorganisationen WTO och världshälsoorganisationen WHO varnade redan i april för global livsmedelskris ovanpå hälsokrisen och den ekonomiska.
På många sätt liknar debatten om livsmedel den om medicinerna och sjukutrustningen. Också där förlitar sig Sverige numera mycket kraftigt på internationella leveranskedjor, framför allt inom EU. Men när krisen bröt igenom slutade länder som Tyskland och Tjeckien att exportera, varför mediciner och munskydd snabbt blev bristvara och utlöste debatt om eftersatta beredskapslager.
Med maten har förloppet varit ett annat. I butikerna ser det i stort sett ut som vanligt. Det är ingen slump, utan säger något viktigt om hur bärkraftigt systemet i själva verket är. Fastän världen befunnit sig i undantagstillstånd i två månader – se det som ett massivt stresstest för globala produktionskedjor – har matleveranserna fortsatt mer eller mindre än förut, vilket också bekräftas av Svensk Handel.
Ett tag var det svårt att få tag på toapapper och hygglig pasta, men det berodde på att oron underblåste efterfrågan, inte på att utbudet tröt. Globalt har matpriserna i själva verket (och makalöst nog) sjunkit i år, och det går fortfarande att på tag på avokado i Luleå, tacos i Leksand och mozzarella i Limhamn. ”Varorna kommer fram”, som en butiksägare uttrycker det.
Vill man spetsa till det kan man invända att systemet om något fungerar för bra. Sedan 1970-talet har den globala befolkningen fördubblats. Andelen som går hungrig har samtidigt minskat från 36 procent till en tiondel.
Övervikt är ett större problem än undernäring, även i fattigare länder. I Sverige väger mer än hälften av männen för mycket. De löper förhöjd risk att bli allvarligt sjuka också i corona.
Den krisen har, till skillnad från livsmedelsförsörjningens skenbara, faktisk förankring i verkligheten. Hyllorna gapar inte tomma. Svensken överlever inte på morötter. Hen äter chips, dricker utmärkt vin och slår viktrekord framför Netflix.
