I början av veckan intervjuades Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i Ekot (SR 8/8). Under intervjun var M-ledaren väldigt tydlig med vilka frågor han och hans parti driver inför valet. Det handlar om energipolitik, invandring samt lag och ordning. En fråga som Kristersson inte självmant tog upp var skolan.
Detta är ingen tillfällighet utan det har varit ett genomgående tema de senaste åren att i stort sett inte driva på någon som helst förändring av dagens djupt dysfunktionella skolsystem.
I slutet av intervjun kunde Kristersson dock inte undvika skolan när han ställdes mot väggen av de två utfrågarna. På frågan om vad han ser för brister i friskolesystemet svarade Ulf Kristersson att ”friskolorna är otroligt värdefulla och att den reformen är otroligt värdefull”.
Han medgav dock till slut att det finns brister med skolor som har missbrukat friskolesystemet men att detta kan bero på att Skolinspektionen inte har tillräckligt med muskler att stänga ”dåliga skolor”. Detta är i linje med vad Kristersson har sagt i tidigare intervjuer, som till exempel i Dagens industri där han menade att ”vi är nästan besatta av fråga om kvalitet, ordning och reda, och gör ingen skillnad på kommunala skolor och friskolor (Di 21/6).
Under den del av Ekot-intervjun som handlade om skolan hade Kristersson ett återkommande mantra, att föräldrar ska kunna välja skola för sina barn, och detta mål är överordnat de problem som till exempel en friskoleetablering kan innebära med ökade kostnader för den kommunala skolan.
Ett exempel som togs upp i intervjun var att etableringen av en ny friskola i Båstad innebär 10–15 miljoner kronor i ökade kostnader för kommunen. På detta svarade Kristersson lite lakoniskt, ”har man färre elever i en kommunal skola måste man givetvis anpassa den skolan”.
Så här har det låtit från Moderaterna under flera år. Dagens skolsystem behöver inga genomgripande förändringar och föräldrarnas rätt att välja skola för sina barn är det överordnade målet. Detta trots de stora negativa konsekvenser detta kan innebära för den kommunala skolan och de elever som går där.
Men det finns andra röster inom Moderaterna, och som helt underkänner partiets skolpolitik. En sådan röst kommer från skånska Lomma där moderaten Robert Wenglén styr kommunen. Han har de senaste åren varit en frän kritiker av dagens skolsystem och menar bland annat att det inte går att förena ett vinstintresse med myndighetsutövning, vilket är fallet med de stora friskolekoncernerna.
Wenglén vill också se att kommunerna får ett veto mot friskoleetableringar, något som han framförde i en längre intervju på denna ledarsida förra hösten (4/11-21).
I somras uppmärksammades Robert Wenglén på nytt i ett reportage i Dagens Nyheter, där han återigen utvecklade sina resonemang om skolsystemet, och han vill bland annat förbjuda vinstdrivande friskolor (DN 10/7).
”De fuskar med antagningen, betygssättningen och rättningen av de nationella proven. De fuskar med skolgård, matsal och bibliotek. Allt det där fuskas det med”, sa Robert Wenglén i DN-intervjun.
Ulf Kristerssons återkommande mantra om valfrihet för föräldrarna ger inte Wenglén mycket för.
”Jag tycker det är falskt. Valfriheten för många betyder: Grattis, du får välja den dåliga skolan”, sa han till Dagens Nyheter.
Med tanke på att Wenglén går emot sitt moderparti i skolpolitiken är det så klart intressant att få en reaktion från den moderata partiledningen. DN sökte därför partiets utbildningspolitiske talesperson Lars Hjälmered för en intervju, men fick nej. I stället fick tidningen följande meddelande från hans pressekreterare:
”Vi inväntar publiceringen av reportaget med Robert Wenglén innan eventuella kommentarer på dess innehåll kan aktualiseras”.
När tidningen gör en uppföljning på reportaget om Wenglén är det flera moderater som uttalar sig och kritiken mot partiledningen är särskilt frän från unga moderater, som ställer sig på Lommamoderatens sida.
Lars Hjälmered uttalar sig också kort, och säger sig välkomna den interna debatten inom partiet men lägger ändå tonvikten på att den ”breda borgerligheten har misslyckats med att utveckla friskolereformen”.
”Man sjösatte en reform för 30 år sedan och har inte vårdat den”, säger Lars Hjälmered till DN (17/7).
Det är samma budskap som Ulf Kristersson har i Ekot-intervjun, det finns brister i dagens system men i stort vill Moderaterna inte genomföra några större skolreformer.
Mot bakgrund av att Hjälmered inte ställer upp för omval till riksdagen kan man tänka sig att det inte kommer så många fler svar från honom innan valet. Det är faktiskt väldigt märkligt alltihop, att den som ansvarar för skolpolitiken inom M inte tycks vilja uttala sig mer än så här så tätt intill valet. Men det säger något om hur partiet prioriterar skolan.
Det var i januari som Moderaterna tillsatte Hjälmered som utbildningspolitisk talesperson. Ett par månader senare kom beskedet att han kommer att lämna politiken efter valet. Visserligen har han under våren deltagit i ett flertal skoldebatter, och han var synnerligen aktiv i talarstolen i början av sommaren när riksdagen hade att behandla två förslag från regeringen om en mer likvärdig skola genom att dels ändra ersättningen till friskolorna, dels ta bort kötid som urvalsmetod.
Men efter Almedalsveckan har Lars Hjälmered i stort tystnat i skolfrågan. Det är i sanning en talande tystnad med tanke på hur Moderaterna har agerat de senaste åren i skolpolitiska frågor.
Dagens skolsystem är dysfunktionellt på många plan. Inte nog med att skolan har blivit en marknad där stora friskolekoncerner har ett stort intresse av att locka till sig mer lättundervisade, läs lönsamma, elever och därmed öka skolsegregationen, så finns det andra mer övergripande problem.
Det är tyvärr inte alltid som bildning och utbildning är skolans främsta mål hos de som i dag har ansvaret för landets skolor. Det är i stället mer en fråga om ekonomi, att driva skolverksamheten till så låg kostnad som möjligt. Detta gäller inte bara friskolekoncernerna utan lika mycket för landets kommuner, där skolekonomin har att konkurrera med en rad andra kommunala ansvarsområden.
I stället för att sätta skolbarnens framtid i förarsätet och se till att skolan får de resurser som behövs finns en stark drivkraft hos kommunerna att krympa skolbudgeten. Skulle en kommun dessutom ha många friskolor blir det än viktigare att hålla igen på skolresurserna; varje ökning av skolpengen leder nämligen obönhörligen till att friskolorna får samma ökning utan att denna behöver gå till deras skolverksamhet.
Man skulle kunna säga att den här ekonomismen är den förhärskande skolideologin i Sverige. Det är en skolans dödsdans, och det finns inget i dag som pekar på att det blir bättre i framtiden – om inget görs vill säga. Och för detta krävs politiska reformer, framför allt i Sveriges riksdag.
Det som ändå håller upp den svenska skolan är lärarkåren som med sin professionalism ser till att det finns en skolundervisning värd namnet. Men landets lärare arbetar tyvärr i motvind i ett skolsystem som successivt leder till större skillnader mellan skolor och mellan elever.
Som läget är i dag behöver de svåra låsningarna inom skolpolitiken lösas upp. Det kräver förstås ansträngningar både från höger och från vänster. Trots detta kan man ändå ställa sig frågan? Vart tog Moderaternas skolpolitik vägen? Ingen som vet, ingen som vet.
Det är djupt beklämmande. Med mindre än en månad kvar till valet har ett av de stora statsbärande partierna lämnat walkover i skolpolitiken. Det är inte att ta ansvar för landets framtid.
Förhoppningsvis lär detta skolsvek ge avtryck i valet, för det kan inte fortsätta så här under nästa mandatperiod. Skolan behöver djupgående förändringar för att säkerställa en likvärdig skolgång till alla elever. Den förändringen måste politikerna stå för.
Så här kommer en sista fråga till Moderaterna: När kommer ni att förändra er? För ni vet ju vad alternativet till att förändra er är.
