Det var ett ovanligt ämne som inledde söndagens partiledardebatt i TV4: Morgan Johansson. Misstroendevotumet mot den socialdemokratiska justitieministern, och statsminister Magdalena Anderssons (S) löfte att avgå och utlösa en regeringskris om det röstas igenom, upptog debattens första tjugo minuter.
Med mindre än hundra dagar kvar till valet hade det kanske varit bättre att låta partiledarna debattera sakpolitik, snarare än politiskt spel. Särskilt som dramats två huvudpersoner – justitieministern själv och den politiske vilden Amineh Kakabaveh som sitter på den avgörande rösten – inte deltog.
I stället blev det mest duell mellan de två regeringsbärande partierna. Uppseendeväckande var dock erbjudandet som Ebba Busch (KD) gav statsministern: Johansson måste avgå, men i gengäld bidrar KD inte till några fler misstroendevotum innan valet.
Det märkliga meningsutbytet kändes dock symptomatiskt för en mandatperiod präglad av en svag regering med krisen ständigt hängande över sig.
Tydligare än någonsin framträdde de nya blocken i svensk politik. Linjen mellan Centerpartiet och den övriga forna alliansen har sällan känts så skarp. Särskilt mellan Annie Lööf (C) och Busch hettade det till, när Busch menade att det inte fanns mycket bondförnuft kvar i C och Lööf kontrade med KD svikit sina kristna värderingar.
I en krönika om debatten ringade Expressens Viktor Barth-Kron (6/6) väl in varför just de två partierna har råkat så extremt i luven på varandra: ”De är ute efter varandras arv. Kristdemokraterna vill ju inget hellre än bli det nya Bondeförbundet; rösten för verklighetens folk utanför städerna. Centerpartiet, å sin sida, liknar allt mer en politisk frikyrka, samlad runt en karismatisk pastors värdeladdade evangelium.”
Förklaringen finns även i två av kvällens debattämnen: integration och migration. Kanske allra främst det senare. När Lööf gick hårt ut mot sina forna allianskollegor för deras omsvängning i migrationspolitiken, är det dock värt att notera vilka hon inte kritiserade: Socialdemokraterna.
Som i regeringsställning har lagt om politiken i långt mer restriktiv riktning, vilket nu leder till utvisningsfall som skaver, som Chancelvie Lelo (Svt 3/6) som bott i Sverige sedan hon var elva men nu utvisats till Kongo. Eller Sahar Soltani, en Chalmersstudent som ska utvisas till talibanernas välde i Afghanistan (Aftonbladet 5/6). Kritiken må vara rätt i sak, men biter mindre när den inte även riktas mot C:s samarbetsparti som upprätthåller samma linje i regeringsställning.
Tittarnas dom över Lööf var hård, i såväl Expressen/Sifo som Aftonbladet/Demoskops mätningar kom hon näst sist, om än med klart bättre betyg än sisteplatsaren Per Bolund (MP).
I övrigt var det en nykomlingarnas kväll, med Andersson som vinnare i Sifo, och Liberalernas Johan Pehrson som vinnare i Demoskop. Liberalernas formkurva pekar rakt uppåt, men det gäller i viss mån även Anderssons socialdemokrater. Med hundra dagar kvar till valet är inget säkert utom att det blir kamp in i det sista.
