På fredagen presenterade friskolekoncernen Academedia sin årsredovisning. Den visar att koncernen växer med fler skolor och fler elever. Det innebär så klart en högre omsättning. Koncernen redovisar också ett rörelseresultat före räntor och skatter på totalt 1 169 miljoner kronor, vilket är en ökning med 20 procent jämfört med föregående räkenskapsår.
För den vanlige nyhetskonsumenten låter detta som en vanlig näringslivsnyhet, ett aktiebolag som presenterar sin årsredovisning likt andra bolag. Men tar man på sig lite mer kritiska glasögon och lyfter blicken finns det några märkliga saker här.
Academedia är den största friskolekoncernen i Sverige med cirka 67 000 elever i grundskolan och gymnasiet. Företaget har också verksamhet inom förskola och vuxenutbildning och äger även förskolor i Norge och Tyskland.
Här har vi alltså en friskolekoncern som gör stora överskott på elever som går i grundskola och gymnasiet, och som delar ut vinst till sina aktieägare. Gemensamma skolpengar som ska gå till eleverna går alltså till annat. Detta händer i dag – i Sverige. Och allt fler får nu upp ögonen för att det inte borde vara så här.
De senaste åren har debatten om det svenska skolsystemet varit livlig för att uttrycka det milt, inte minst på det som kallas för Skoltwitter. En av de mer inflytelserika debattörerna på Twitter är Tankesmedjan Balans som består av två medarbetare, Marcus Larsson och Åsa Plesner. Tankesmedjan är troligen en av de minsta i Sverige och finansieras till stor del av bidrag från en skolintresserad allmänhet. Men trots sin litenhet har Balans fått ett mycket stort genomslag i skoldebatten, och det är mycket välförtjänt.
Deras styrka är att de granskar och tar fram fakta om det svenska skolsystemet, hur det fungerar i landets kommuner och hur friskoleföretagen breder ut sig på skolmarknaden. Hittills har tankesmedjan gett ut tre böcker, varav två fokuserar på skolans värld, De lönsamma och De effektiva, samt flera rapporter.
I veckan publicerade Aftonbladet Kultur en längre debattartikel skriven av de två Balans-företrädarna, och det var en mycket god sammanfattning av vad som är snett med det svenska skolsystemet. Inte nog med att stora friskolekoncerner växer genom uppköp av mindre friskolor så visar Larsson och Plesner med all tydlighet hur kommunala skolor kan drabbas av negativa konsekvenser om en friskola etableras i en kommun. Utöver det går utvecklingen mot allt större segregation och mindre likvärdighet.
”Skolsystemet har blivit mindre utjämnande: elevernas sociala klassbakgrund har numera större inverkan på deras skolresultat än förr, inte mindre”, skriver Åsa Plesner och Marcus Larsson (aftonbladet.se, 28/10).
För att ändå visa på framtidshopp presenterar de två skoldebattörerna fyra konkreta reformer för att vända utvecklingen: Stäng dörren för nyetableringar av företag som ser skolan som en vinstmaskin. Fördela skolans resurser efter behov. Fasa på lång sikt ut aktiebolagen från skolvärlden. Reformera det fria skolvalet genom att bland annat ta bort kötid som urvalsprincip.
Skolreformer som har lett till en sämre utveckling går att backa tillbaka. Eller rättare sagt, det går att i framtiden göra de förändringar som är nödvändiga för att skolan återigen ska gå mot mer likvärdighet, det vill säga att alla barn ska ges lika möjligheter till en bra skolgång.
Som läget är i dag i skolan går utvecklingen snabbt åt fel håll. Det är på systemnivå, genom beslut i riksdagen, som besluten måste tas. Det är alltså en majoritet av riksdagens ledamöter som måste vara överens om att skolan måste förändras. Det är de tyvärr inte. Varför kan man verkligen undra.
I försvaret av dagens skolsystem är det ofta valfriheten som sätts högst. Men valfriheten kan faktiskt vara till skada för skolans innehåll och kvalitet. Det är inte nödvändigtvis föräldrarnas och elevernas valfrihet som leder till att skolan blir bättre. Viljan från friskoleföretagen att erbjuda föräldrarna en bra utbildning till deras barn kan leda till betygsinflation, något som sedan används för att locka till sig ännu fler elever och därmed mer resurser, läs vinster.
Utöver det finns det så klart starka egenintressen från de stora friskoleföretagen att motverka varje förändring som leder till att deras vinstmarginaler minskar.
Marcus Larsson och Åsa Plesner på Tankesmedjan Balans har gjort ett jättejobb i att syna det svenska skolsystemets fel och brister. En stor eloge till er, och fortsätt ert viktiga värv.
Nu behövs handling, och det är bråttom. Riksdagspolitiker som ännu inte har tagit till sig de grundläggande problemen med dagens skolsystem – vakna! Att alla barn ska ges en bra skolgång borde inte vara en politisk fråga utan en fråga för samhällets och demokratins framtid. Det är dags att inse detta – och agera därefter.
För varje år som går, tas ytterligare ett steg mot en helt igenom marknadifierad skola i Sverige. Eller som Åsa Plesner och Marcus Larsson beskriver det, expansionen av friskolekoncernerna ”håller på att flytta makten över den svenska skolan bortom demokratisk kontroll”.
Så kan vi verkligen inte ha det.
