Den 3 november går USA till val. I svensk media har presidentvalet beskrivits som ett ”ödesval”, inte minst från vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt (SvD 29/8). Orosmolnen är många och efter regn kommer det oftast solsken, men det är inget som visar sig i opinionsmätningarna. Den som vinner kommer påverka hela världen i antingen en bättre eller sämre riktning, men att sia om en diktatorisk framtid är varken givet eller för den delen klokt.
Sedan Donald Trump vann valet 2016 har hans inrikes- och utrikespolitiska förfaranden både chockerat och demolerat förväntningar och avtal. USA:s roll i världspolitiken har olyckligtvis under Trumps regi förändrats till en mer isolationistisk natur.
Amerikanernas europeiska partners har fått se gamla sanningar prövas och ifrågasättas. Presidentens plumpa och stundvis aggressiva uttalanden mot sina egna allierade ska ges den allvarsamma uppmärksamhet som de förtjänar. Vi bör ändock inte stirra oss blinda på den narcissistiska presidentens avsaknad på snille och smak.
Om vi ensidigt fokuserar på Trump kan vi med enkelhet måla upp en dyster framtid. Det som vi med fördel kan göra för att nyansera diskussionen är att sluta stirra oss blinda på en enskild drummel till president. När svenskar diskuterar amerikansk politik är det nästintill skrämmande hur ofta diskussionen bortser från den viktigaste huvudkomponenten i amerikansk politik – konstitutionen.
Oavsett om Trump eller Biden vinner i höst kommer USA fortsatt att styras av en flera hundra år gammal konstitution som klarat av ett inbördeskrig, två världskrig och en hel radda av minst lika tvivelaktiga presidenter.
När vi från Sverige försöker förstå och analysera USA tenderar samtalet att hamna i en personfixering som sällan gör oss klokare om vad som faktiskt står på spel. Konstitutionen placerar förvisso betydande emfas på den amerikanska presidenten.
Till skillnad från svensk författning åtnjuter Trump större konstitutionella friheter än vad statsminister Löfven gör. Men samtidigt som den amerikanska presidenten disponerar landets kärnvapenkoder har de amerikanska grundlagarna långt större maktdelningsprinciper än vad Sverige har. Trumps friheter sträcker sig bara så långt som de andra styrande institutionerna tillåter honom.
Konstitutionens maktfördelning skapades av den anledning att presidentens verkställande position varken kan eller kommer att överrumpla den lagstiftande och dömande makten. Trumps minst sagt skrämmande populism bör oroa oss, men allt han vill ska inte heller ses som realistiskt genomförbart i förhållande till konstitutionens maktställning i det amerikanska samhället.
Bara för att Trump vill tumma på friheterna i fyra år till betyder det inte ett omval leder till diktatur. Det är att förenkla och tillskriva ett lands turbulenta historia ett alldeles för lågt värde i förhållande till den klumpiga populisten Trump. Vad som nu sker i USA intresserar många svenskar, men det är svårt att inte börja tro att det ensidiga intresset snarare ligger i en fixering på en viss person, än ett helt land.
