Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Pia Arborelius och Torbjörn Larsson från folkinitiativet på väg att lämna över listan med namnunderskrifter om en folkomröstning. Bild: Jari Välitalo
Pia Arborelius och Torbjörn Larsson från folkinitiativet på väg att lämna över listan med namnunderskrifter om en folkomröstning. Bild: Jari Välitalo

Mattias Karlsson: Urspårad hotelldebatt är på sikt ett demokratihot

När företrädare från folkinitiativet mot ett hotell på Österskans gör en nazireferens är det ett tydligt tecken på att debatten har spårat ur. Det allt hårdare debattklimatet i samhället hotar återväxten av förtroendevalda och är på sikt även ett hot mot demokratin.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I början av 1990-talet gjorde den amerikanske juristen och författaren Mike Godwin en observation om diskussioner på Usenet, ett nätforum som i dag kan liknas vid en forntida föregångare till dagens sociala medier. Godwin menade att ju längre en diskussion fördes på Usenet kom den att bli allt mer osaklig oavsett vilket ämne det än handlade om.

Han formulerade därför en slags lag som säger att förr eller senare kommer någon eller någons ståndpunkt att jämföras med Hitler eller nazister. När detta väl är gjort har debatten kantrat och det går inte att återigen föra tillbaka diskussionen till själva saken. Detta påstående kallas i dag något skämtsamt för Godwins lag, men den fungerar också som en värdefull påminnelse till hur man bör uppträda i nätdebatter, i alla fall om man känner till Godwins lag.

Det som gäller för debatter på nätet, gäller även för debatter i det verkliga livet. I veckan har Hallandsposten rapporterat om debatten kring den beslutade folkomröstningen om ett nytt hotell på Österskans.

En av företrädarna för det så kallade folkinitiativet som inte vill se ett hotell, Torbjörn Larsson, skriver i ett brev till kommunstyrelsens ledamöter att Halmstad ”har en kommundirektör som i sin tjänsteutövning agerar som en ’modern führer’.” Därmed har Larsson faktiskt i allra högsta grad bekräftat Godwins lag.

Så här i efterhand kan man undra om Torbjörn Larsson inte ångrar sitt ordval, men så tycks det inte vara när Hallandsposten intervjuar honom om brevet.

”Nej, jag ångrar inte ett ord jag skrev. På samma sätt står jag för att kommundirektörens agerande är fascistiskt, narcissistiskt och psykopatiskt. Jag påstår inte att han är en psykopat, men jag kritiserar hans beteende”, säger han till Hallandsposten.

Ett annat brev från folkinitiativet till kommunen, undertecknat av Pia Arborelius och ovannämnde Torbjörn Larsson, har samma hårda tonläge. Det som upprör Arborelius och Larsson är hur frågan i folkomröstningen ska ställas, och där politikerna i kommunstyrelsen har beslutat om en formulering där ordet ”Picassoparken” inte är med utan bara Österskans.

Detta menar Pia Arborelius och Torbjörn Larsson ”är ett övergrepp på invånarna och faktiskt även på demokratin” eftersom kommunen ändrat på folkinitiativets fråga.

”Detta andas översitteri på gränsen till diktaturfasoner”, skriver de fortsättningsvis.

Här behöver man ta ett par steg tillbaka, och betrakta situationen med viss kyla. Kommunfullmäktige beslutade på sitt senaste möte den 25 maj att det ska hållas en historisk folkomröstning i Halmstad om planerna på ett nytt hotell. Allt pekar på att folkomröstningen ska hållas i januari nästa år, ett beslut som kommer att fastställas av fullmäktige på mötet den 15 juni.

För att kunna genomföra folkomröstningen kommer kommunen att avsätta fem miljoner kronor. Detta är enligt demokratins alla regler. Ändå talar ledande företrädare från folkinitiativet om att kommundirektören agerar som en Hitler och att kommunen sysslar med översitteri på gränsen till en diktatur. Det är oerhört hårda ord, och är i sig ett slags övergrepp på en konstruktiv samhällsdebatt.

Om man tar ytterligare några steg tillbaka, och betraktar hotelldebatten i ett ännu bredare perspektiv finns det en stor fara här, den handlar helt enkelt om det hårda debattklimat som många av landets folkvalda politiker får utstå, och något som verkligen är ett hot mot demokratin.

Enligt en undersökning som Brottsförebyggande rådet lät göra under valåret 2018 uppgav var tredje förtroendevald att de utsatts för trakasserier, hot eller våld, vilket är den högst nivån som Brå någonsin uppmätt sedan man började mäta utsattheten bland förtroendevalda. Det är ett tydligt tecken på att det har blivit allt tuffare att vara politiker. På sikt hotas återväxten av förtroendevalda, och i förlängningen demokratin.

Denna bild bekräftas också i den nyligen publicerade rapporten ”Fördomar om politiker i sociala medier” från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

”När det demokratiska samtalet hårdnar och förtroendevalda utsätts både som individer och som politiker i allmänhet, då blir det svårare att behålla och rekryterar förtroendevalda. På sikt hotas det demokratiska samtalet”, skriver Anders Knape, SKR:s ordförande, i rapportens förord.

Det kan i det här sammanhanget vara värt att påminna om de grundläggande principerna bakom en demokrati. I en demokrati som Sverige har vi folkvälde, det vill säga att det är majoriteten som bestämmer. Denna princip fungerar på många olika nivåer, allt från riksdagen ner till föreningslivet när beslut ska tas.

Med demokratin följer också en annan princip för minoriteter, oavsett vad majoriteten vill eller bestämmer finns det vissa rättigheter som aldrig kan förhandlas bort, till exempel möjligheten för varje individ att fritt uttrycka sina åsikter eller att fritt organisera sig. Detta är grundlagsfästa rättigheter i Sverige.

Av dessa två principer, majoritetens beslutsmakt och minoritetens rättigheter, följer att det inför viktiga beslut finns möjligheter för alla att delta i en allmän samhällsdebatt och låta olika åsikter bryta av mot varandra. På så sätt kan viktiga inspel göras till beslutsprocessen, om det så handlar om rikspolitik eller lokala frågor. Men man måste vara medveten om en sak i sammanhanget, en minoritet har rättigheter, men det betyder inte att man också har eller kommer att få rätt i själva beslutsprocessen. Så fungerar inte en demokrati.

Sedan i somras förra året har debatten om ett nytt hotell på Österskans varit mycket laddad i Halmstads kommun. Men det är nu debatten börjar spåra ur och helt kantra. Alla har i grunden rätt att fritt uttrycka sina åsikter, men det måste också finnas en grundläggande respekt för varandra.

Om man backar bandet tillbaka till 1990-talet så gjorde Mike Godwin en viktig slutsats om den som liknat sin åsiktsmotståndare med Hitler eller nazister, den är debattens förlorare. Det som gällde då gäller i allra högsta grad än i dag.