Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Många har upplevt hemarbete som något positivt, men för andra har det inneburit en ökad utsatthet.  Bild: Stina Stjernkvist/TT
Många har upplevt hemarbete som något positivt, men för andra har det inneburit en ökad utsatthet. Bild: Stina Stjernkvist/TT

Ida Arnstedt: Underskatta inte målkonflikter med hemarbete

Trots att många sa sig vara positiva till hemarbete så uppgav de också att de saknade sina kollegor och ett socialt sammanhang.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

För många börjar semestern närma sig sitt slut, om de inte redan är tillbaka. Den här våren har betydligt fler än tidigare arbetat hemifrån på grund av coronakrisen, men det har länge varit oklart hur arbetslivet efter semestern skulle se ut. Skulle det bli dags att återvända till kontoret eller skulle det bli ännu mer tid med arbete hemifrån? Den 30 juli kom beskedet från Folkhälsomyndigheten. De som kan arbeta hemifrån ska fortsätta med det. Många reagerar positivt, andra är likgiltiga. Man ska dock inte glömma de många människor för vilka detta är ett tufft besked.

När DN (5/7) undersökte svenskar inställning till hemarbete visade det sig att 52 procent var positiva. Av de som deltog i undersökningen var det mest uppskattade med hemarbete att slippa pendla till arbetet varje dag. Även ökad arbetsro upplevdes som positiv av många. Var femte person ville börja arbeta mer på distans efter coronakrisen. Det här går i linje med tidigare undersökningar som tyder på att personer som arbetar på valfri plats är mer nöjda med sina arbeten och mindre benägna att byta arbete.

Men distansarbete är inte odelat positivt. Det för med sig flera problem. Trots att många sa sig vara positiva till hemarbete så uppgav de också att de saknade sina kollegor och ett socialt sammanhang. Att småprata om helgen, ha någon att äta lunch med och spontant kunna diskutera nya idéer är små saker som är väldigt värdefulla på arbetsplats. Dessutom är dess värde svåra att mäta, men sannolikt kläcks fler kreativa idéer vid kaffemaskiner än över videokonferenser.

För de som lever ensamma har avsaknaden av en fysisk arbetsplats varit särskilt tufft. De upplevde i högre grad att hemarbetet enbart var negativt. De som tidigare levt med psykisk ohälsa eller missbruk är också särskilt utsatta. När satta rutiner omkullkastas och man ofrivilligt måste skapa sig nya vanor finns det en hög risk för återfall.

Ingela Eriksson på Alna, ett företag som arbetar med att utbilda chefer kring missbruk, säger till tidningen Arbetsliv (6/5) att de inte sett någon ökning av nya missbruk men däremot fått in fler samtal gällande återfall. Även Kvinnojourer har larmat om ett ökat tryck. Mer tid hemma, isolerad med sin förövare, har ökat kvinnors utsatthet.

För de som har bra förutsättningar kan hemarbete vara ett närmast odelat positivt sätt att öka deras frihet, men för dem som redan befinner sig i en svår situation riskerar svårigheterna att eskalera. För Folkhälsomyndigheten uppstår här en målkonflikt. Att minska psykisk ohälsa, missbruk och våld i hemmet samtidigt som de ska bekämpa spridningen av corona.

Hemarbete är inte positivt för alla, ändå kommer allt fler efterfråga allt mer hemarbete efter coronakrisen. Arbetsgivare behöver tänka på hur arbetslivet efter corona ska se ut. Förhoppningsvis kommer erfarenheterna av hemarbete att kunna leda till en mer flexibel arbetsmarknad med mer hemarbete och digitalisering, men tydliga strategier behövs för att det inte sker på bekostnad av sociala nätverk och psykisk hälsa.