Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Industrivänlig. Nooshi Dadgostar (V) gjorde i höstas en turné till ett flertal industriföretag och orter.  Bild: Henrik Montgomery/TT
Industrivänlig. Nooshi Dadgostar (V) gjorde i höstas en turné till ett flertal industriföretag och orter. Bild: Henrik Montgomery/TT

Joakim Broman: Under bygghjälmen skymtar samma gamla Vänsterparti

När Vänsterpartiets kongress inleds i helgen sägs striden stå mellan industri och miljö. Men i bakgrunden kan man ana samma gamla parti som alltid.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Det har påtalats en och annan gång, hur V-ledaren Nooshi Dadgostar sedan hon blev vald försökt förändra bilden av sitt parti. På Instagram syntes hon under hösten varje vecka i bygghjälm och varselväst. Studiebesöken gick till stålverket i Oxelösund, till sågen i Bollstabruk, till järnverket i Degerfors.

Som den politiska reportern Helena Gissén beskriver det i Expressen (27/1) skulle Dadgostar "göra verkstad av snacket om att bredda partiet och locka manliga väljare i bruksorter, de som röstar på S eller numera kanske SD”. Det har i sin tur skapat en konflikt internt. Partiets miljövänner blev i höstas överkörda i fråga om kalkbrytningen på Gotland, och tänker ta strid när partiet samlas till digital kongress i helgen. "Cementahistorien blev droppen”, som en källa säger till Expressen.

Ja, det är möjligt att V-kongressen blir en vild strid mellan partiledningens industriarbetare och gräsrötternas trädkramare, men mer än något annat lär det vara samma gamla Vänsterparti som träder fram när dammet har lagt sig. Förslaget till valplattform är nämligen varken särskilt inriktat på industripolitik eller miljöreformer.

Här är det i stället, som det alltid varit, det privata företagandet som är den stora faran. Enligt V är det "privatiseringarna” som skapat problemen i äldreomsorgen och i elförsörjningen, det är "nedskärningarna” som sätter press på sjukvården och "avregleringarna” som gör att folk i Norrlands inland inte kan få tag i medicin.

Att apoteken efter monopolets avskaffande blivit fler med längre öppettider, även utanför städerna, det spelar i Vänsterpartiets ögon ingen roll eftersom det sticker i ögonen att det i rikare storstadsområden finns ett apotek i varje gathörn. Att Sverige spenderar dubbelt så mycket på hälso- och sjukvård som för 20 år sedan – men ändå får längre vårdköer för varje år – ignoreras eftersom det inte passar retoriken.

Visst finns också några rader om satsning på grön industri som ska bidra till klimatomställningen, men dessa går i samma linje. Det är inte entreprenörskap som ska föda framtidens gröna tekniker, för enligt V går det inte att "överlåta framtiden till marknadskrafternas godtycke”. Investeringarna i klimatomställningen ska därför "öka statens ägande”. "Samhällsorganen måste kontrollera industrien", som det hette i partiets första valprogram från 1917.

Det blir stålverk 80 snarare än Northvolt eller H2 Green Steel, om V får bestämma. Givet att partiledningen får partiet med sig även när det bränner till. Klimatsatsningar är lätta att skriva under på så länge de råkar passa ihop med den befintliga politiken, men besvärligare när de utgör en målkonflikt med ett annat område.

Efter cementbråket ska V ta ställning till frågan om en ny gruva i Kallak, i Jokkmokks kommun, och partiledaren själv tvekar (Expressen 31/1). Klimatomställningens behov av metaller står mot lokala miljöintressen. Det blir ett bra test på om Nooshi Dadgostars bygghjälmar och varselvästar är på riktigt, eller bara rekvisita i ett politiskt skådespel.