Resultatet är ett uppsving för fördjupande innehåll på nya plattformar. Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli har i ett avsnitt (16/9-2016) av programmet En varg söker sin pod beskrivit krocken mellan Sveriges radios och poddvärldens formatkonventioner.
Antagandet om en treminutersgräns för unga lyssnare framstår lätt som daterat i det nya medielandskapet. Inte heller eterradions disciplinerade och osnackiga inledningar belönas.
Kanske är det här förklaringen till ungas ointresse för Public service. Vad som en gång på flera sätt har varit monopolaktörer utmanas av uppstickare utan ingrodda föreställningar och arbetssätt. Public service har bitit ifrån med egen digital produktion: Flera av SR:s poddar är populära. SVT:s digitala ungdomssatsning Edit gick luften däremot snabbt ur.
Oavsett om Public service anpassning till försvagad konsumtion av etermedia lyfter eller inte, är förutsättningarna förändrade. Med den nya distributionssituationen blir behovet av komplettering från Public service-bolagen mindre, samtidigt som deras produktion kommer att uppfattas som bufflig och marknadsstörande av fler medieaktörer. Spelplanen är inte jämn mellan fristående digital media och jättar med statlig finansiering i ryggen.
Att Telia med staten som största ägare köper TV4 måste framstå som särskilt tondövt i detta läge. Ägandet och TV4:s roll i medielandskapet blir orelaterad till Public service-bolagens, men ägarkoncentrationen blir skadlig. Klyftan mellan etablerad media och uppstickare fördjupas. Fram träder lätt en bild av en grupp etablerade medieföretag med statligt ägande mot det nya.
Hur kommer staten själv att uppfattas som lagstiftare och beslutare om mediepolitiken i ett sådant läge? Dessa problem bör leda till såväl en snar försäljning av statens Teliaaktier som ett mindre marknadsstörande uppdrag för Public service. Etermedias konventioner är utmanade, aktörer med kraft att tänka nytt måste ges utrymme till schysst konkurrens med jättarna.
