Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Klimatsmart. Skogen kan göra stor nytta i klimatomställningen, men det hänger på hur dess resurser används. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Joakim Broman: Ta vara på skogen i klimatomställningen

Om man ska betrakta skogen som en gemensam resurs i klimatomställningen måste man också hushålla med den.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Skogsägare borde kunna få ersättning för den kolinlagring som sker i orörda träd, skriver konsulten Magnus Nilsson i Land Skogsbruk (11/2). Man kan förstå tanken. Växande skogar binder stora mängder koldioxid och gör därmed stor klimatnytta.

För svensk del är kolinlagringen i skogarna så omfattande att den nästan gör Sverige klimatneutralt. Enligt Naturvårdsverket bands ungefär 42 miljoner ton koldioxid upp i markanvändningen år 2018, medan de svenska territoriella utsläppen låg på 52 miljoner ton.

Att skogen kan vara till stor hjälp i klimatomställningen råder det ingen tvekan om. Men att skydda mer skog från avverkning är inte långsiktigt klimatsmart eftersom den mängd koldioxid som binds avtar när skogen blir äldre. Om den i stället avverkas och ny skog planteras sker betydligt mer kolinlagring.

Hur stor klimatnyttan till slut blir beror förstås på vad träden används till – och vad alternativen är. När trä ersätter fossilproducerade byggmaterial som cement eller stål i byggnader minskar utsläppen enormt. Den koldioxid som bundits i trädet lagras i huset så länge det står kvar, samtidigt som koldioxidintensiv produktion kan undvikas. Och i skogen växer nya tallplantor.

Restavfallet eldas ofta upp, exempelvis i ett värmeverk, i en personbil eller i en flygplansmotor, och då är nyttan inte lika stor. Visst förhindras utsläpp genom att fossila bränslen kan användas i mindre utsträckning, men kolet som lagrats i trädet under dess livstid släpps ut igen.

Klimatnyttan kan vara positiv, neutral eller negativ, beroende på hur gammalt trädet var vid avverkningen. (Om även koldioxiden som släpps ut i ett värmeverk fångas in och lagras genom så kallad Bio Energy Carbon Capture and Storage blir klimatnyttan förstås mycket större.)

Efterfrågan på biobränslen växer för varje år eftersom många sektorer påbörjat sina klimatomställningar. Det är förstås positivt i många fall. Men om man ska betrakta skogen som en gemensam resurs i klimatomställningen måste man också hushålla med den. Det finns anledning att ifrågasätta om vi gör det i dag. En stor del – runt 40 procent – av den svenska fjärrvärmens bränslen är någon typ av biomassa.

Det betyder att vi eldar upp stora mängder skogsprodukter – bara att försörja den bioeldade delen av Värtaverket i Stockholm kräver skog från ett område stort som Västmanland – trots att el och värme går att producera på andra klimatsmarta sätt. Den biomassan hade troligen gjort större nytta inom branscher som saknar alternativ, som flygbranschen.

Mängden biomassa i fjärrvärmen påverkas i sin tur av den övriga produktionen av baskraft. Om elproduktionen från exempelvis kärnkraft och vattenkraft är hög blir efterfrågan på el från värmeverk lägre, och chansen ökar att biomassan hamnar någon annanstans.

Det är en bra illustration av hur hela energisystemet hänger ihop. Och ytterligare ett exempel på varför en leveranssäker, pålitlig och utsläppsfri elproduktion är själva grunden för klimatomställningen.

Om skogen ska ge maximal klimatnytta gör vi klokt i att bruka den, använda den, men helst inte elda upp den.