Socialdemokraternas partidistrikt i Halland har beställt en opinionsundersökning av Sifo, som ringt upp runt 1 800 hallänningar om politiska sympatier. Hela resultatet kommer att presenteras senare. Förmodligen finns det då ett statistiskt säkert underlag.
Men när Socialdemokraterna på första maj valde att plocka ut Sifo-siffrorna för väljarsympatierna bland 300 personer är man ute på djupt vatten. Gränsen för trovärdiga opinionsundersökningar brukar gå vid 1 000 tillfrågade.
Så när kommunrådet Anders Rosén (S) lämnade ”glädjebeskedet” att Socialdemokraterna är större än de borgerliga partierna i Halmstad tillsammans måste det tas med en rejäl nypa salt. Undersökningen för ett tänkt kommunval säger egentligen ingenting.
Det är viktigt att ta opinionsundersökningar för vad de är, en fråga för dagen, en inställning till något som egentligen ligger långt bort i framtiden, just nu drygt 500 dagar kvar till valet. Det viktigaste är ett statistiskt säkert urval av representativa tillfrågade och att de är tillräckligt många.
I andra aktuella väljarundersökningar (och större) seglar Socialdemokraterna i medvind och regeringspartierna har det motigt. Så brukar det vara i mellanvalstider och det är först när trenderna kan utläsas som det börjar bli intressant. Avgörandet handlar ändå om själva valresultatet.
Så att 44,1 procent av 300 personer över 18 år säger sig sympatisera med Socialdemokraterna i Halmstad är möjligen sant, men är ändå totalt ointressant eftersom det inte säger någonting. Det gagnar knappast Socialdemokraterna själva att basunera ut den här typen av information. Tvärtom blir det svårare att sätta sin tilltro till nästa budskap, vad det än kan vara.
Samma förhållningssätt är avgörande för rapporten från kommunikationsbyrån Kreafon, som samlat in information om kommunsidor på Facebook. Där finns Halmstads kommun med på adresser kopplade till olika förvaltningar.
Halmstad har fått berättigat beröm för insatserna på sociala medier under den stora branden i hamnen, där relevant information snabbt skickades ut. Men att dra slutsatser som ett ”gott betyg” för antalet gilla-markeringar på Facebook är ytterst vanskligt. Det säger ingenting om att kommunens information når ut till alla berörda som kan påverka sin vardag.
I dag disputerar Nils Gustafsson vid Lunds universitet med sin avhandling om sociala medier och demokratisk jämlikhet. Den heter på engelska ”Leetocracy – Political participation, social network sites and inequality”, och utgår huvudsakligen från svenska förhållanden. Han har analyserat enkätundersökningar, utfört intervjuer med grupper som fritidspolitiker och politiskt inaktiva och gjort innehållsanalyser av vad som finns i de sociala medierna. Hans slutsats är att Facebook och Twitter inte alls ökar den demokratiska processen eller leder till att fler engagerar sig politiskt. Det är inte tekniken som avgör den politiska aktiviteten, utan det handlar, som vanligt, om klass, kön eller utbildning, är en av hans forskarslutsatser.
Sociala medier har vuxit fram som viktiga instrument för att organisera och effektivisera. Men någon ökad jämlikhet för politiskt deltagande har det inte blivit, konstaterar han.
Så att ligga på femte plats bland landets kommuner på Facebook med flest gillare säger inte heller någonting om hur kommunen klarar att sköta spridningen av information och ökad delaktighet. Det ska tilläggas att 57 procent av landets 290 kommuner har en kommunövergripande sida på Facebook, enligt Kreafon.