Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Svenskarnas stöd för EU-medlemskapet är fortsatt högt, men opinionen kan svänga snabbt. Bild: Henrik Montgomery/TT
Svenskarnas stöd för EU-medlemskapet är fortsatt högt, men opinionen kan svänga snabbt. Bild: Henrik Montgomery/TT

Emanuel Örtengren: Ta inte EU-stödet för givet

Andelen svenskar som är positiva till EU-medlemskapet ligger på en av de högsta nivåerna någonsin. Men svenska EU-vänner kan inte slå sig till ro.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Andelen svenskar som är positiva till EU-medlemskapet har nästan fördubblats sedan innan Sverige gick med i EU, men om fördjupningar inte förankras kan opinionen vända snabbt.

"Håll truten på dig Carl Bildt!", fräste Miljöpartiets Per Gahrton till Moderaternas partiledare Carl Bildt när de rök ihop i en radiosänd debatt dagen efter folkomröstningen om Sveriges EU-medlemskap 1994.

Ja-sidan vann med 52,3 procent av rösterna jämfört med Nej-sidans 46,8 procent, ett resultat som få hade förväntat sig året innan: då stödde endast 30 procent ett svenskt EU-medlemskap.

27 år senare är andelen svenskar som är positiva till EU-medlemskapet 56 procent – en av de högsta noteringarna någonsin. Samtidigt är andelen negativt inställda nere på 17 procent, vilket är mer än en halvering sedan 1990-talet. Mycket har hänt sedan Carl Bildt och Per Gahrton bråkade i Staffan Doppings studiosoffa på Sveriges Radio.

Trots detta finns det tecken på att Sverige återigen står inför en intensiv EU-debatt. I en intervju med tidningen Arbetet uttryckte LO-toppen Torbjörn Johansson frustration över att svensk oro över EU-kommissionens förslag att införa lagstadgade minimilöner "trycks ned som en skitfråga". Han menade därför att det behövdes en diskussion "om det finns andra vägar att gå".

En ny analys från Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) visar dessutom att svenskars aptit för en mer sammanflätad union är begränsad. Svenskar uppskattar vad EU-medlemskapet har inneburit för miljön och handeln, men vill inte ha euron som valuta eller en Brysselbaserad finanspolitik.

Sverige riskerar därmed att hamna i kläm när länder som Spanien och Grekland driver på för mer EU-gemensam ekonomisk politik. Att EU-kommissionen nu tar lån som medlemsländerna går i borgen för är ett stort steg i en sådan riktning.

Överlag har EU-medlemskapet varit bra för Sverige. Ja-sidans mest optimistiska förhoppningar har förvisso inte infriats, men det har inte heller Nej-sidans farhågor.

Som ekonomerna Stefan Fölster och Fredrik Erixon visat har EU-medlemskapet bland annat inneburit att svenska exportföretag specialiserat sig, lönerna stigit och priserna på mat sjunkit med en femtedel i förhållande till andra priser. Enligt myndigheten Kommerskollegium är 730 000 jobb – nästan ett av sju jobb i Sverige – understödda av export till länder som är med i EU:s inre marknad. En "Swexit" vore därför galenskap.

Samtidigt kan svenska EU-vänner inte slå sig till ro. Som Brexit-omröstningen visade så räcker enbart ekonomiska argument inte för att vinna debatten, och opinionen kan svänga snabbt.

I sin nya bok "I det långa loppet" om näringslivets opinionsbildning sammanfattar Janerik Larsson en viktig insikt från EU-kampanjen på 1990-talet: "För att lyckas måste arbetet för ett svenskt EU-medlemskap bedrivas med stor ödmjukhet. (...) Strategin var att tala med människor, inte till dem."

Det gäller i lika hög grad i dag som 1994.