Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kina utövar påtryckningar på medier runt om i världen, vilket i vissa fall leder till självcensur. Bild: Maja Suslin/TT
Kina utövar påtryckningar på medier runt om i världen, vilket i vissa fall leder till självcensur. Bild: Maja Suslin/TT

Joakim Broman: SVT är på ett farligt sluttande plan

Om Kinas kommunistparti ser att deras verktyg och metoder fungerar kommer gränserna för vilken rapportering som accepteras att flytta vidare.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Borde Sverige bojkotta vinter-OS i Peking 2022? Det var frågan som ställdes i ett inslag i SVT:s Sportspegeln häromveckan (7/3). I inslaget figurerade kulturminister Amanda Lind (MP) och Kina-experten och journalisten Jojje Olsson.

Men när inslaget lades upp på nätet var delar bortklippta. När Jojje Olsson undersöker saken visar det sig att SVT:s nyhetsredaktion hört av sig till sportredaktionen och bland annat påpekat att man kallat Kina för en diktatur, istället för "enpartistat”. "Det ena ledde till det andra, alltså att inslaget togs bort från webben samt att Sportspegeln plockades bort från SVT Play”, som källan skriver till Jojje Olsson.

Sedan dess har Sportspegeln kommit tillbaka till SVT Play, men fortfarande utan de ursprungliga klippen. Nervositeten över att ha kallat Kinas statsskick för vad det är, och över att ha beskrivit situationen i Hongkong respektive Xinjiang – där allt fler menar att det pågår ett folkmord – har fått SVT att backa undan från sin rapportering. Det är anmärkningsvärt och allvarligt.

SVT menar i ett uttalande (Expressen 12/3) att inslaget togs bort för att det "brast i verkshöjd”, men det är en ihålig förklaring. Det är dock fullt möjligt att följsamheten mot det kinesiska narrativet inte beror på bristande moral utan på ett taktiskt förhållningssätt från SVT:s sida.

Som Jojje Olsson skriver (In Beijing 11/3) har Kina satt i system att dra in ackrediteringar och visum för mediehus som inte rättar in sig i ledet i sin rapportering. Häromåret utvisades tre journalister för Wall Street Journal från Kina på grund av en text på tidningens ledarsida. En motsvarande händelse för SVT skulle kraftigt försvåra rapporteringen från Kina.

Men var slutar den väg som man i så fall slår in på? Om de ständiga anpassningarna beror på taktik, värderingar eller på kinesiska påtryckningar spelar mindre roll när slutresultatet är att rapporteringen om Kina inte blir sanningsenlig eller oberoende.

Om Kinas kommunistparti ser att deras verktyg och metoder fungerar kommer dessutom gränserna för vilken rapportering som accepteras att flytta vidare. Rädslan för att inte ha sportreportrar på plats på OS eller nyhetsreportrar i Peking kommer gradvis att förvandla bilden av Kina till det regimen vill ha, eller åtminstone kan leva med.

Det är inte en acceptabel utveckling. Public service måste ha förmågan att stå emot påverkansförsök och impulser till självcensur. Journalistiken måste, som SVT själva brukar säga, vara fri och oberoende, även om priset på kort sikt är högt.

Fotnot (210314) : SVT har efter kritiken och den efterföljande debatten beslutat att återpublicera Sportspegeln-inslaget med vissa förtydliganden. Delar av texten är därför inaktuella.