”Liberate Hong Kong, revolution of our times”
Så lyder en av de mest populära fraserna som frihetskämparna i Hongkong använder. När staden lämnades över från Storbritannien till Kina 1997 slogs oberoendet fast i principen ”ett land, två system” som skulle garantera autonomi och frihet i 50 år – till 2047. Nu ser vi hur de dag för dag förlorar sin frihet.
Demonstrationerna som började 2019 har gått fruktlösa när Kina steg för steg har avskaffat Hongkongs självständighet. Det är tydligt att Kina och Xi Jinping inte har planerat att hålla sitt löfte utan istället går in för att förtrycka och förstöra Hongkong.
Med nya lagar har mänskliga rättigheter inskränkts och människor fängslats för sina åsikter. Pressfriheten är borta och Kina kan numera begära människor utlämnade för att bestraffas på fastlandet.
Tidigt på onsdagsmorgonen lokal tid kom rapporter om att den före detta chefredaktören för den numera nedlagda fria tidningen Apple Daily, Lam Man-chung, har fängslats i Hongkong. Han riskerar förmodligen utlämning till fastlandskina och ett långt straff i kinesiska fängelser.
Ingen är förvånad över att Kina tar det steget, det är tydligt att de inte bryr sig om vare sig yttrandefrihet eller demokrati. De unga demonstranterna som går på gatorna har med sig sitt testamente i ryggsäcken om de skulle råka ut för att polisen aktivt mördar dem.
Samma demonstranter skriker ut sina namn innan de blir brutalt misshandlade av polisen för att de inte senare ska kunna hittas döda i ett iscensatt självmord. Hongkongs befolkning befinner sig i en stad belägrad av ondska.
”Hur kommer det sig att sådan ondska existerar här?”
Det frågar sig en ung man som heter Eric i Simona Mohamssons nya bok ”Hongkong RIP”. Eric är numera tillfångatagen av kinesisk kustbevakning när han försökte fly till Taiwan tillsammans med elva andra pro-demokratiska aktivister. Var han är mer exakt vet ingen, inte heller om han fortfarande lever.
Hongkong sågs länge som en demokratisk fristad i sin del av världen. Med hög ekonomisk frihet, yttrandefrihet och en plats där man kunde leva i fred. Den tiden är förbi.
Många invånare vill stanna och kämpa för sitt hems framtid. Men en del, som Eric, behöver fly för sina liv. Det är dags att Sverige tar klivet in och hjälper dem. Vi behöver utlysa en amnesti och välkomna de som är tvungna att fly.
Sverige måste kliva ut ur den utrikesskugga man har befunnit sig i de senaste årtiondena. Kasta ut den kinesiska ambassadören, tryck på i EU för att öka sanktionerna mot Kina för deras brott mot mänskligheten. Ta frihetens sida i detta krig.
Tyst diplomati kan fungera, men den har varken befriat Gui Minhai från Kinas klor eller Dawit Isaak från cellen i Eritrea. Den kommer inte heller att hjälpa Eric, Lam Man-chung eller resten av Hongkong.
Folket har bett om hjälp från omvärlden för att återfå sin frihet. Sverige måste plocka upp sitt gula paraply och skydda Hongkong från tårgas och diktatur.
Om vi inte gör någonting så kommer vi att skämmas i framtiden. Hongkong är inte Kina.
