Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

In this Sunday, July 21, 2019 photo, an aerial view shows a speedboat of Iran's Revolutionary Guard moving around the British-flagged oil tanker Stena Impero which was seized in the Strait of Hormuz on Friday by the Guard, in the Iranian port of Bandar Abbas. Global stock markets were subdued Monday while the price of oil climbed as tensions in the Persian Gulf escalated after Iran's seizure of a British oil tanker on Friday. (Morteza Akhoondi/Tasnim News Agency via AP) Bild: Morteza Akhoondi

Sverige bör medverka i en europeisk säkerhetsinsats

Krisen i Hormuzsundet, där Iran beslagtagit ett svenskägt fartyg, föranlåter en Europeisk insats. EU ska fortsatt stå bakom kärnenergiavtalet men Iran måste inse att vissa handlingar får konsekvenser.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Spänningen stiger i Hormuzsundet, det smala sund som förbinder Omanbukten med Persiska viken är en av världens viktigaste farleder och står för transporten av 20 procent av världens olja. Det var här som det svenskägda och brittiskflaggade fartyget Stena Impero, med en besättning från Indien, Ryssland, Lettland och Filippinerna, beslagtogs av iranska styrkor för en vecka sedan.

Det hela är ett led i en invecklad konflikt, i ett område där det inte direkt råder brist på konflikter. Öppningsscenen i den här akten var när brittiska styrkor beslagtog en iransk oljetanker utanför Gibraltar, där den nu förvaras. Britterna misstänkte att oljan var ämnad för Syrien, som är satt under oljeembargo från EU. Att beslagta ett brittiskflaggat fartyg är alltså inget mer än ett politiskt motdrag, om än av högriskkaraktär. Öga för öga, tand för tand.

Iran har redan tidigare hotat att blockera Hormuzsundet till följd av att USA brutit kärnenergiavtalet och återfört sanktioner mot landet. Minering är också något som den iranska marinen hotat med ett flertal gånger. Även om det amerikanska agerandet fullt klart varit vårdslöst så är det uppenbart att de iranska hämndaktionerna kan drabba vem som helst som de kommer åt. I juni angreps exempelvis en norsk och en japansk oljetanker, attacker som Iran förvisso avsäger sig ansvaret ifrån, men för vilka USA anser det bevisat att Iran bär skulden.

Budet till britterna från USA:s utrikesminister Mike Pompeo om att ”ansvaret ligger på Storbritannien att ta hand om sina fartyg” kan i sin tur ses som en påtryckning från USA att få Storbritannien att också gå ur kärnenergiavtalet. Samtidigt har Storbritanniens förre utrikesminister Jeremy Hunt deklarerat att man inte tänker ingå i den av USA föreslagna ”koalitionen av flottor”. Också mellan supermakten och det gamla imperiet finns alltså viss friktion.

Det är alldeles uppenbart att Hormuzsundet just nu inte är en säker plats. Att skicka en europeisk skyddsstyrka skulle ha sina fördelar. Eftersom EU alltjämt stödjer kärnenergiavtalet blir en eskader från Europa något mindre konfrontativ, dörren står fortfarande på glänt, samtidigt som man visar att man menar allvar och kommer sätta hårt mot hårt.

Flera EU-länder har redan visat intresse och för flera av dem kan just en brittiskledd insats verka mer aptitlig än en amerikanskledd.

Här har Sverige kompetens att bidra med. Den svenska marinen har erfarenhet från liknande insatser, som EU-ledda Operation Atlanta i Adenviken och FN-insatsen mot vapensmuggling vid Libanon 2006/07.

Att just Sverige deltar är extra viktigt ur ett politiskt perspektiv. Om det står klart att främmande makt helt godtyckligt kan beslagta svensk egendom utan att det får några konsekvenser så skulle det sända vår tids rovriddare en mycket olycklig signal.