Det sägs ofta att galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat. Nästan lika ofta tillskrivs citatet (felaktigt) Albert Einstein.
Oavsett vem som myntade det, är det ett träffande sätt att beskriva bostadspolitiken. Trots stora och uppenbara problem på svensk bostadsmarknad, är det svårt att få till stånd förändringar.
Hur det ser ut och varför försöker Fredrik Kopsch, docent i fastighetsekonomi och chefsekonom på Tankesmedjan Timbro, förklara i den nyutgivna boken ”Allt du behöver veta om: Bostadspolitik” (Timbro Förlag, 2023). Förordet bjuder på en sedelärande berättelse om en föreläsning han höll för ungdomar från de nordiska länderna. Svenskarna i publiken nickade igenkännande åt statistik över långa kötider för att få bostad. Deltagare från övriga länder blev dock förfärade, och förstod inte hur svenska statsministrar inte tvingats avgå inför ett sådant misslyckande.
Dysfunktionaliteten på bostadsmarknaden är vid det här laget närmast en del av folksjälen. Många förstår att läget är ohållbart, ändå råder avsaknad av reellt politiskt tryck för förändring. Tvärtom möts många reformförslag av kraftigt negativa reaktioner, såsom för förslaget om friare hyressättning i nyproduktion. Det orsakade en regeringskris.
En ledtråd till varför situationen ser ut som den gör är Hyesgästföreningen. Det Kopsch gör i boken är inte så mycket att förklara de tekniska aspekterna av bostadspolitikens utformning, utan snarare att förklara varför vi får den politik vi får. En viktig orsak är de olika särintressen, som tjänar på dagens system. Ett sådant tydligt särintresse är förstås Hyresgästföreningen — vars medlemmar drar nytta av lägre, reglerade hyror — som förhandlar hyror för en stor del av hyresbeståndet, en stark särställning man innehar tack vare dagens utformning av bostadspolitiken.
I bokens sista del försöker Kopsch sia om vilka reformer som trots allt kan komma att införas de kommande åren, och även det blir illustrativt för särintressenas verkan. Men han synliggör även hur många problem är politiskt skapade, och förväntas lösas med mer politiskt lappande och lagande.
Starkt bidragande till att ungdomar har svårt att köpa bostadsrätt är amorteringskravet och andra åtgärder som införts för att hålla svenska hushålls belåningsgrad nere. En tänkbar lösning som diskuteras är olika former av subventioner för att hjälpa förstagångsköpare in på marknaden — något bakvänt, med tanke på att det sannolikt bidrar till att leda till höjda priser, och spä på det prisläge som är en bidragande orsak till den belåningsgraden man vill stävja. Högre priser kommer förstås även leda till att vissa, som inte kan ta del av subventionerna, får det ännu svårare att ta sig in på marknaden.
Det är dock en svagare grupp — och därför mer svårorganiserad — än de som lär vinna på reformen. Det vill säga unga som kan finansiera sitt köp, och övriga bostadsrättsinnehavare som gynnas av prishöjningar.
Särintressenas verkan är varför vi – tyvärr – inte lär se friare hyressättning, utan i stället subventioner för unga som hjälper lite men utan att lösa grundproblemet. Trots att det rent ut sagt är galenskap, finns det fullt logiska anledningar till att det är så svårt att råda bot på den ohållbara situationen på svensk bostadsmarknad.
