Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Danmark. Socialdemokraternas partiledare Mette Frederiksen förväntas bli Danmarks nästa statsminister. Bild: Johan Nilsson/TT

Svend Dahl: Därför går Danmark mot maktskifte

Om Socialdemokraterna i Danmark lyckas med sina regeringsplaner kan vi vara säkra på att svenska socialdemokrater blir intresserade av att kopiera deras framgångsrecept.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Den 5 juni firar danskarna Grundlovsdag genom att gå till folketingsval. Trots att den sittande statsministern Lars Løkke Rasmussen, från det liberala partiet Venstre, har rykte om sig att vara en politisk överlevnadskonstnär pekar det mesta i riktning mot maktskifte.

Socialdemokraterna under ledning av Mette Frederiksen, och de andra partierna i vad som i Danmark beskrivs som ”rött block”, har sedan mer än ett år tillbaka en betydande ledning över regeringspartierna och Dansk Folkeparti i ”blått block”. Även om Venstre trotsade förväntningarna och blev största parti i valet till Europaparlamentet, och kan tänkas ta med sig medvinden in i valspurten, lär det knappast räcka för att uppväga att stödet för regeringens stödparti Dansk Folkeparti kollapsat det senaste halvåret.

I tre av de senaste fyra folketingsvalen har migrationspolitiken varit den avgörande faktorn bakom borgerliga valsegrar. Genom att föra en restriktiv migrationspolitik, som det finns ett brett folkligt stöd för, har både Venstre och Dansk Folkeparti vunnit väljare från S.

Att S, sedan Frederiksen tillträdde som partiledare för fyra år sedan, lagt om sin migrationspolitik och förespråkar en minst lika restriktiv migrationspolitik som partierna i ”blått block” har emellertid ritat om spelplanen. Omsvängningen blev inte minst tydlig när S i vintras röstade för regeringens och DF:s så kallade paradigmskifte i invandringspolitiken som innebär att fokus flyttas från integration till att flyktingar ska återvända till sina hemländer när det inte längre finns skyddsskäl. Det har sänkt trösklarna för tidigare S-väljare att återvända till sitt gamla parti.

Utan blockskiljande konflikt om invandringen har valrörelsen i stället kommit att handla om klimat, välfärd och pensioner. Det är en valrörelse som ger S, som är det parti som anses ha störst trovärdighet i välfärdsfrågorna, ett klart försprång. Samtidigt framstår regeringspartierna, och inte minst Venstre, som sönderregerade, internt djupt splittrade och utan ett eget politiskt projekt.

I sin kampanj varnar Venstre i stället för den politiska osäkerhet en socialdemokratisk regering skulle innebära. Är det säkert att S kommer att kunna leva upp till löftena om en restriktiv migrationspolitik när de andra partierna i ”rött block” vill en helt annan sak?

Det är en anledning till att Frederiksen sagt att hon efter valet vill bilda en ren S-regering, som kan söka stöd från både höger och vänster för sin politik. På så sätt hoppas S-ledaren kunna undvika att hamna i en beroendeställning gentemot det socialliberala partiet Radikale Venstre, som allmänt anses ha dikterat regeringspolitiken förra gången Danmark hade en socialdemokratisk statsminister.

Om Mette Frederiksen lyckas med sina regeringsplaner och dessutom i stor skala vinner tillbaka väljare från Dansk Folkeparti kan vi vara säkra på att svenska social- demokrater blir intresserade av att kopiera hennes framgångs- recept: Välfärdssatsningar och en migrationspolitik som är minst lika stram som högerpartiernas.