Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Svend Dahl: Därför är välfärdskrisen en chans för Socialdemokraterna

För många av de kommuner som drabbas hårdast av välfärdskrisen är platser som länge varit starka socialdemokratiska fästen, men där väljarna börjat vända partiet ryggen.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Finansminister Magdalena Andersson som håller Socialdemokraternas Almedalstal på fredagskvällen lär få en allt viktigare roll i svensk politik de närmaste åren. Det handlar inte bara om att hon omnämns som en naturlig efterträdare till Stefan Löfven på posten som S-ledare.

Minst lika mycket handlar det om krisen i landets kommuner, som kommer att prägla den ekonomiska politiken under resten av mandatperioden.

Häromdagen beskrev Dagens Nyheter (30/6) hur kommunsektorn står inför ett stålbad. 110 kommuner kommer att gå med underskott i år, 40 väntas höja skatten och så gott som överallt väntar besparingar. Bakom utvecklingen finns en förändrad demografi. Kombinationen av allt fler äldre, barn och unga samt nyanlända som står långt från arbetsmarknaden innebär en kostnadsbomb för kommunerna.

Till det kommer att många i yrkesarbetande ålder flyttar till storstadsregionerna. Konsekvensen blir att skatteintäkterna försvinner, medan kostnaderna finns kvar och växer.

Det är dessutom värt att notera att detta sker under en högkonjunktur. När konjunkturen vänder nedåt kommer situationen för kommunerna att bli än allvarligare. För att många kommuner, inte minst i glesbygden, ska klara välfärdsåtagandena krävs att staten, som har fortsatt goda skatteintäkter och en mycket låg statsskuld, skjuter till resurser.

Ur ett partipolitiskt perspektiv är detta en chans för Magdalena Andersson att återupprätta bilden av S som garanten för svensk välfärd. För många av de kommuner som drabbas hårdast av välfärdskrisen är platser som länge varit starka socialdemokratiska fästen, men där väljarna börjat vända partiet ryggen.

I såväl riksdagsvalet i höstas som i Europaparlamentsvalet i maj har S tappat betydande väljarstöd längs Norrlandskusten och i mindre kommuner där partiet tidigare varit den helt dominerande politiska kraften.

Bakom väljartappet finns både en önskan om en restriktiv invandringspolitik bland många LO-väljare, och ett utbrett missnöje med växande vårdköer och Socialdemokraternas förmåga att sköta välfärden.

Krisen för S har förstärkts av att man sedan valet i hög grad låtit sitt politiska projekt definieras av de partier man samarbetar med i riksdagen. Att administrera Centerpartiets och Miljöpartiets politik går kanske hem bland de väljare i storstäderna som har motståndet mot Sverigedemokraterna som sin huvudsakliga politiska prioritering och som sökt sig till S det senaste året, men det ökar avståndet till partiets traditionella väljarbas runt om i landet.

S-kommunalrådet i Pajala, Ulrica Hammarström, sammanfattade problemet på ett träffande sätt när hon tidigare i år kritiserade regeringens prioriteringar: ”Vi har inte många höginkomsttagare här uppe. Det är inte lika höga inkomster som i Stockholm, men vi ska betala för slopandet av värnskatten och att det ska byggas elstolpar och annat i södra Sverige.” (Dagens industri 27/2).

För Socialdemokraterna är välfärdskrisen en chans att visa att man fortfarande är ett relevant parti för väljare i kommuner som Pajala. Det kan göra Magdalena Andersson till en folkkär finansminister och i förlängningen till statsminister.