Förhandlare. Storbritanniens premiärminister skakar hand med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.
Förhandlare. Storbritanniens premiärminister skakar hand med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Storbritannien lär bli som Norge i relationen till EU

Brexit. De britter som röstade för ett utträde ur EU hade nog inte räknat med detta.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Ledare HP 9/12. Brexitförhandlingarna är en enda röra. Det finns så många problem att det för gemene brittisk medborgare troligen är svårt att hänga med i svängarna. Kanske är det därför stödet för Brexit minskar, enligt vissa opinionsmätningar.

Många känner troligen sympati med nordirländarna. Ingen vill ha en hård gräns mellan Irland och Nordirland. Men eftersom Nordirland är en del av kungadömet, och eftersom Storbritannien ska lämna EU och dess principer om fri rörlighet, finns det en risk att den i praktiken obefintliga gränsen på den irländska ön blir verklig. Det skulle i sig få negativa konsekvenser för stabiliteten. Nu råder fred mellan katoliker och protestanter, och ingen vill på något sätt förhindra den nu rådande goda stämningen på den lilla ön, där både varor och människor kan röra sig fritt över gränsen.

ANNONS

Premiärminister Theresa Mays lösning på det hela stavas handelsavtal. May har också meddelat att hon vill ha fri rörlighet av männi-skor och varor mellan de två länderna. Den irländska regeringen har muttrat att det kan bli svårt att få igenom ett avtal som gynnar den öppna gränsen.

Samtidigt har Storbritanniens samtal med EU lämnat en del att önska. Snart börjar den andra fasen av Brexitförhandlingarna, och trots att EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Theresa May ofta framhåller att samtalen är fruktsamma, finns givetvis en grundläggande konflikt: EU vill i grund och botten markera att det inte går att lämna unionen smärtfritt, och May – som investerat hela sitt politiska kapital i att ta britterna igenom Brexitförhandlingarna på ett sätt som gynnar dem själva – vill ha en så fördelaktig överenskommelse som möjligt.

Mycket tyder på att EU kommer att behöva ge med sig. Trots att unionen har ett intresse av att ”straffa” britterna för beslutet att lämna, finns det också ett värde i att visa att man inte är en omöjlig förhandlingspartner. Att EU-landet Irland har en god relation med sin granne ligger också i unionens intresse.

Mycket tyder på att Storbritannien kommer att ha samma relation med EU som Norge har med unionen, det vill säga ingå ett EES-avtal. Ett sådant avtal skulle ge britterna tillgång till EU:s inre marknad, eventuellt med vissa undantag.

ANNONS

Det skulle givetvis kräva att Storbritannien också i viss utsträckning anpassade sig efter EU:s lagstiftning. Men den brittiska regeringen har redan aviserat att man kan tänka sig att inte avvika för mycket från EU:s gemensamma regler för att underlätta relationerna med Irland.

Det största problemet lär bli invandringen. Under valrörelsen var detta ett av Brexit-sidans främsta argument: att migrationen till Storbritannien är en kostnad för landet. Men med ett EES-avtal behöver britterna enbart säkerställa att det är smidigt för EU-medborgare att arbetskraftsinvandra. Och det hade britterna säkerligen behövt göra ändå.

Karin Pihl

Liberala Nyhetsbyrån

ANNONS