Ulf Kristerssons uttalanden om den av Kina fängslade förläggaren och svenske medborgaren Gui Minhai “ignorerar Kinas suveränitet” och lägger sig i landets “interna angelägenheter”. Det skriver den kinesiska ambassaden i ett pressmeddelande apropå att moderatledaren krävt att en oberoende kommission granskar fallet Gui Minhai.
Kristerssons svar är tydligt och bra: svenska medborgare är per definition en svensk angelägenhet. Mycket mer än så behöver egentligen inte sägas i frågan.
Men det är samtidigt viktigt att förstå kontexten och tajmingen i ambassadens agerande. Det senaste året har Kina blivit mer aggressivt mot personer och organisationer som lyfter fram landets övergrepp.
När det amerikanska basketlaget Houston Rockets sportchef Daryl Morey twittrade sitt stöd för Hong Kongs demonstranter slutade kinesiska medieföretag att sända lagets matcher. Banden till den kinesiska basketorganisationen kapades och Rockets-produkter plockades bort från butikshyllorna. Föga förvånande bad NBA snart om ursäkt.
I oktober stängde det amerikanska spelföretaget Blizzard av en e-sportare och konfiskerade hans prispengar, eftersom han uttryckte stöd för Hong Kong-demonstranterna i en live-sändning. Straffet mildrades efter protester från fans, men Blizzard backade inte från sin långtgående ursäkt till Kina.
Sådant agerande måste få ett slut. Yttrandefrihet och demokrati är inget att be om ursäkt för. Företag i väst kan inte böja sig i skam för Kina bara för att ekonomiska intressen står på spel.
De måste för all del inte heller gå till motattack. När den tyske fotbollsspelaren Mesut Özil twittrade om Kinas övergrepp mot den muslimska uiguriska minoriteten nöjde sig hans engelska klubblag Arsenal med att helt enkelt säga att kommentarerna var Özils egna.
Visst kunde man önska att klubben skulle backa sin spelare mer tydligt. (Man kunde också önska att Özil skulle visa samma omsorg om den kurdiska minoriteten i Turkiet och Kurdistan, som hans vän, president Erdogan förtrycker.) Men ett krasst konstaterande räcker faktiskt långt.
Västvärlden behöver inte svara på en stegrande kinesisk aggressivitet med samma mynt. Ambitionen bör inte vara att isolera Kina eller att förhindra det stora handelsutbyte som sker, och som är viktigt för såväl Kina som för västvärlden. Kina är och förblir en central partner för både Sverige och EU.
Det avgörande är att Europa och USA inte vacklar om grundläggande demokratiska principer. Vi skyddar våra medborgare, och vi ger dem rättigheter som inte kan inskränkas bara på grund av att en främmande makt önskar det.
