Eftersom den svenska ekonomin har tagit ny fart och konjunkturen pekar uppåt kommer beslutet att lägga ned hela tillverkningen på Johns Manville i Oskarström oväntat. Det är ett hårt slag inte bara för de 79 anställda som förlorar jobben, utan för hela orten.
Tidigare under 2000-talet medförde den sviktande byggbranschen personalnedskärningar i omgångar på glasfiberfabriken, eller gamla Jutan ifolkmun. Men att hela fabriken skulle stängas verkar ingen ha förutspått. Nu heter det att fabriken är för gammal för att kunna ge plats åt nya maskiner som krävs för modern produktion. Men lokalernas ålder kan inte vara någon nyhet för de amerikanska ägarna. Inte heller Oskarströms placering utmed Nissastigen och med tillgång till transporter på järnväg håller för motargumentet om ortens läge ”mitt i skogen”.
Nu väntar en oviss tid med mbl-förhandlingar och arbetstagarkonsultens analyser.
Johns Manville säger sig ta sitt arbetsgivaransvar genom att erbjuda de anställda i Oskarström arbete på fabriken i Helsingborg, som nu tillåts expandera genom att tillverkningen koncentreras dit. 40 nya tjänster tillkommer. Samtidigt sägs att till Helsingborgs fördel hör just möjligheten att rekrytera personal.
En viss rörlighet i arbetslivet är nödvändig för att hålla sysselsättningen igång. Men ibland är det lättare sagt än gjort. På små orter som Oskarström är rörligheten inte lika stor. Hus ska säljas och nya jobb måste finnas till alla inblandade parter för att trygga försörjningen. Flera av de anställda på Johns Manville och den tidigare Tassofabriken är mångåriga industriarbetare som kan få det svårt på arbetsmarknaden.
Industrialiseringen av Oskarström skapade en gång ett livfullt samhälle, dit dåvarande AMS värvade arbetare från kontinenten. Nu måste kommunens arbetsmarknadsenhet och ansvariga politiker rycka in av omvända skäl.
Flera gånger har orten rest sig på nio. Det korta pendlingsavståndet med goda kommunikationer till Halmstad har gynnat bostadsmarknaden. Men tanken på Oskarström som en framtida ”sovstad” är ovärdig.