Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Snart dras rullgardinen ner över landets skolor och det blir inte möjligt att jämföra olika skolor med varandra. Bild: Jonas Ekströmer/TT

Mattias Karlsson: Snart mörkläggs hela Skolsverige – helt enligt lagen

Att i stort sett all skolstatistik från och med september hemligstämplas är helt uppåt väggarna. Men detta är egentligen inte skolans stora problem utan det är marknadiseringen av dagens skola.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

För vem är skolan till för? Svaret borde vara givet. Skolan är till för barnen, för Sveriges framtid. Ändå tycks det inte vara så i verkligheten. I stället verkar skolan finnas till för friskoleföretagen. I alla fall om man får tro de senaste turerna kring att hemligstämpla i stort sett all skolstatistik i Sverige.

I veckan fattade Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson ett väntat beslut om att myndigheten från och med den 1 september kommer att upphöra med att publicera skolstatistik på kommunnivå. Det innebär att det inte längre kommer att gå få fram uppgifter om skolornas elevsammansättning, lärarbehörighet eller betyg, uppgifter som är helt avgörande för att kunna jämföra olika skolor med varandra.

Skolverket meddelade redan i slutet av juni att man skulle fatta det aktuella beslutet. Vad som dock har tillkommit är att inte heller det så kallade skolenhetsregistret ska vara tillgängligt längre, det vill säga grundläggande uppgifter om landets skolor som till exempel vem som är rektor och kontaktuppgifter.

Vi tar det igen. Om drygt en vecka blir det helt svart för den som vill veta hur det går för de olika skolorna i landet. Då går det inte längre för varken kommuner eller föräldrar att ta fram uppgifter om skolor. Det innebär att varje jämförelse mellan olika skolhuvudmän eller mellan olika kommuner, inte kommer att kunna göras.

Sverige har blivit rena rama Absurdistan. Hur kunde det bli så här? Det är inte helt enkelt att förklara så låt oss backa bandet något.

I början av 1990-talet genomfördes den så kallade friskolereformen som öppnade upp för offentlig finansiering av privata friskolor. Inledningsvis var antalet nya friskolor blygsamt men det kom att förändras med tiden. I dag är det ett fåtal skolkoncerner som står för den absoluta merparten av friskolorna i Sverige. Förutsättningar för att driva en friskola har förändrats över tid. I dag gäller att ersättningen till en friskola är densamma som till en kommunal skola.

Vad som dock skiljer de olika skolhuvudmännen är att friskoleföretagen inte omfattas av offentlighetsprincipen. När Statistiska Centralbyrån för ett år sedan ändrade sin tolkning av gällande lagar kom man fram till att uppgifter om friskolor är att betrakta som affärshemligheter.

Detta fick till följd att Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som samlar in uppgifter om landets skolor inte fick dessa av SCB. Därefter följde en rättslig process som avgjordes i våras i Högsta förvaltningsdomstolen till SCB:s fördel, ett utfall som Skolverket nu också följer.

I somras fick både Skolverket och SCB i uppdrag av regeringen att lägga fram förslag till förändringar som möjliggör att skolstatistiken återigen kan bli publik. Frågan har hög prioritet och senast den 4 september ska de två uppdragen redovisas för regeringen.

Ändå är det något som skaver med hela processen. Sverige borde inte överhuvudtaget hamnat i den här situationen från början. Men när vi nu har målat in oss i ett hörn gäller det att ta ett större grepp om skolan. Det handlar om att se bortom de akuta problemen och söka efter själva grundproblemet. Det ligger i att skolan har blivit en marknad och där det är tillåtet för företag att med offentliga medel driva en skolverksamhet.

Från Skolverkets sida råder det inga tveksamheter om vad som gäller, de har att följa utfallet från Högsta förvaltningsdomstolen som ger SCB rätt i att uppgifter om friskolor är att betrakta som affärshemligheter och därmed omfattas av sekretess.

Visserligen säger friskoleföretagen sig vara emot att skolstatistiken nu inte längre ska vara tillgänglig men samtidigt har man under flera år motsatt sig att offentlighetsprincipen ska införas i friskolorna. Det är också detta som är den springande punkten.

Det har tidigare funnits en bred politisk enighet om att offentlighetsprincipen ska utökas till att omfatta friskolor men därefter har det kommit grus i maskineriet, framför allt genom att Centerpartiet har bytt åsikt i frågan, och till viss del fått med sig Moderaterna. Förra året menade Centerledaren Annie Lööf att förslaget om att utöka offentlighetsprincipen är en hetsjakt mot friskolor.

Ja, det är också ett sätt att se på det, om man odelat ställer sig på företagens sida. Ett annat synsätt utgår från skolans kärnuppdrag och vad som är bäst för eleverna.

Här finns det ett vägval att göra, är det för elevernas skull som skolorna finns till eller är det för företagens? Svaret borde som sagt vara givet.

Hemligstämplingen av skolstatistiken är mycket allvarlig eftersom det förhindrar att kunna jämföra olika skolor med varandra. Hade offentlighetsprincipen gällt för friskoleföretagen hade dagens situation inte uppkommit, enligt vad juridiska experter uppger. Men problemen med dagens svenska skolsystem är större än så.

Att skolan i dag är en marknad där skolorna konkurrerar om eleverna leder till att skillnaderna ökar. Det kanske inte märks så mycket från ett år till ett annat, men över tid blir det tydligt att alla barn inte längre kommer att ges lika möjligheter till en bra skolgång. Det är en utveckling som måste brytas för att samhället ska kunna hålla ihop.

Lösningen ligger i att backa bandet 30 år, förstatliga skolan och avskaffa det fria skolvalet och skolpengen. Först då ges möjligheten att återigen nå målet om en likvärdig skola.