Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Avlägset.  Bild: Fredrik Sandberg/TT
Avlägset. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Joakim Broman: Skype räddar inte den avlägsna landsbygden

Delar av landsbygden står inför stora utmaningar med åldrande befolkning, rekryteringssvårigheter och jobbrist.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

En ny grön våg sveper över Sverige. Fler vill leva på landet. Med ny teknik blir avstånd irrelevant. Sådana hoppfulla rubriker dyker upp med jämna mellanrum.

Sällan ställs de i kontrast till det som sammanfattas under begreppet "kommunkrisen”. Urbanisering, en åldrande befolkning, personalbrist och skenande kostnader för välfärdsverksamheterna är redan nu verklighet i många kommuner.

Svårast är situationen i det som kallas den avlägsna landsbygden – den utan stora tätorter, med utflyttning och långa avstånd till en stad. Bilden är dock komplex snarare än nattsvart. Den tätortsnära landsbygden är på många håll både växande och välmående. Fler flyttar numera från Stockholm än till.

Men det betyder inte att urbaniseringen vänt. Som ekonomen Enrico Moretti visar i sin redan klassiska bok The New Geography of Jobs (Mariner, 2012) finns det en ironisk dynamik i den moderna, globala ekonomin. Trots att ny teknik – bredband, videosamtal, digitala arbetssätt – borde göra avstånd mindre viktigt, till och med irrelevant, är det i verkligheten tvärtom.

Huvudskälet är täthet. Den som söker efter en partner i dejtingappen Tinder har större chans att hitta rätt ju större utbudet av singlar är.

Samma logik driver både företag, investeringar och jobbsökare till städer där likasinnade finns. Ju tätare ett sammanhang är, desto större chans att ett företag hittar en högproduktiv person att anställa; att ett riskkapitalbolag hittar en lovande affärsidé; att en välutbildad person hittar rätt jobb för sin kompetens. Ericssons främsta avdelning för forskning och utveckling fanns i Stockholm på den tiden finska Nokia var världsledande inom mobiltelefoni, men har senare flyttats till flera olika teknikkluster i USA.

Även efter internets framväxt krävs mänskliga möten för såväl företagsaffärer som anställningar och dejter. Mänskliga möten fordrar korta avstånd. De norrländska inlandskommuner som hoppas att det plötsligt ska flytta in horder av stockholmare för att livs- eller luftkvaliteten är högre än i Stockholms innerstad bör alltså inte hålla andan.

Liksom USA före oss går Sverige igenom en divergeringsprocess, en strukturomvandling där landet glider isär, utbildning är allt och stor blir större. (Precis som i USA tycks den för övrigt följas av en politisk polarisering.) I grunden är det en naturlig ekonomisk process, men den kan vara både smärtsam och svårhanterlig. Särskilt för vissa landsändar, och särskilt som Sverige har politiska system som riskerar att motverka den i stället för att underlätta den.

Det skulle exempelvis kunna finnas ekonomiska incitament för regionförtätning, kommunsammanslagningar – som den nyligen överlämnade Kommunutredningen föreslog – och för den som är arbetslös och vill omlokalisera sig till jobb. I stället uppmuntrar såväl den kommunala utjämningen som a-kassan till status quo.

Utbyggd transportinfrastruktur, utbildningssatsningar med samma inriktning som de lokala näringsliven och ökat statligt ansvar för exempelvis sjukvården är annat som borde diskuteras. I stället är det mest fler och större statliga pengasäckar som tycks vara receptet.

Hela landet kanske inte kan leva, men om inte halva landet ska dö behövs större grepp än så. Varken Skype eller statsbidrag kommer att rädda den avlägsna landsbygden.