Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Terroristutvisningar. Migrationsverket står handfallet inför potentiella terrorister på svensk mark, vilket Mikael Ribbenvik (på bilden), Migrationsverkets generaldirektör har uppmärksammat. Bild: Henrik Montgomery/TT
Terroristutvisningar. Migrationsverket står handfallet inför potentiella terrorister på svensk mark, vilket Mikael Ribbenvik (på bilden), Migrationsverkets generaldirektör har uppmärksammat. Bild: Henrik Montgomery/TT

Pontus Almquist: Skydda det öppna samhället – inte terroristerna

Starka rättsprinciper är en självklar grundval för det öppna samhället, men samtidigt måste frågan ställas om syftet med principerna verkligen är att skydda terrorister från avvisningsbeslut.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

122 personer bedöms av Säpo vara ett så stort potentiellt säkerhetshot att de bör avvisas från Sverige, skriver Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik på DN debatt (11/2).

Men lagstöd finns inte för att skicka ut dem ur landet, bland annat på grund av principen att ingen får skickas tillbaka till omänskliga förhållanden där de löper risk för tortyr eller dödsstraff, vilket medför att de i princip kan vistas i landet på samma villkor som andra asylsökanden.

Sverige har varit senfärdigt med att få ett dugligt regelverk på plats för att stävja terrorism och terroristers verksamhet i landet. Det är en skam i sig, men man kan också fråga sig hur långt internationella konventioner och rättsstatliga principer bör hävdas när de kommer i konflikt med nationell säkerhet.

Låt säga att vi litar på Säpos bedömning och att dessa individer faktiskt utgör ett hot mot landets säkerhet: ska politikerna bara stå handfallna och stirra sig blinda på abstrakt formulerade och 70 år gamla FN-dokument?

Starka rättsprinciper är en självklar grundval för det öppna samhället, men samtidigt måste frågan ställas om syftet med principerna verkligen är att skydda terrorister från avvisningsbeslut. Frågan ställs här på sin spets: erkänner vi principerna för deras inneboende värde, eller för de goda konsekvenser som de för med sig i form av liberal demokrati?

Andra västländer tycks inte ha samma dogmatiska förhållningssätt till den här typen av spörsmål, utan ser äldre dokument och principer som riktlinjer mer än som grundlagar. Detta på gott och ont naturligtvis.

I exempelvis Danmark har man börjat tillämpa en lag som bland annat kan frånta IS-terrorister deras medborgarskap, vilket går emot traditionellt erkända rättsprinciper. Men samtidigt tycks det rimligt att någon som anslutit sig till en sekt med värderingar så fruktansvärda och så väsensskilda från våra egna också förlorar anspråket på medborgerliga rättigheter.

Samtidigt har Danmark sedan 2016 också en lag som låter staten beslagta smycken av asylsökanden – en lag som av en del ansetts strida med de rättsprinciper som Europasamarbetet vilar på och som varken synes vara nödvändig eller proportionerlig. Gentemot denna typ av lagar kan däremot rättsprinciperna fylla en given funktion.

Diskussionen om potentiella terroristers närvaro i Sverige handlar i ett större perspektiv om skyddet för det liberala samhället. Och när det står i konflikt med abstrakta principer utan relevans bör skyddet för svenska medborgares rätt att leva i frihet alltid ha företräde.