Skillnaderna mellan skolor och mellan elever blir allt större.
Skillnaderna mellan skolor och mellan elever blir allt större. Bild: Pontus Lundahl/TT

Skolförnekarna vägrar att se den brutala sanningen

En ny bok går till botten med dagens skolsystem, och blottlägger varför den svenska skolan blir allt mindre likvärdig. Svaret finns i den felaktiga tron på att konkurrens leder till en bättre skola.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Varför ser svensk skola ut som den gör? En nyutkommen bok går till botten med den frågeställningen och nystar upp en mycket intressant historia.

Boken heter ”Experimentet” (Natur & Kultur) och är skriven av journalisten Karin Grundberg Wolodarski. I förordet skriver författaren att idén till boken växt fram när hon bevakade frågan om vinster i skolan i sin roll som reporter på Dagens industri.

”Hur kommer det sig att Sverige är ett av världens enda länder som tillåter vinster i skattefinansierade skolor?”, skriver Karin Grundberg Wolodarski, och det är den frågan som hon försöker att besvara genom intervjuer med tongivande politiker, och med framträdande skolaktörer.

ANNONS

Det är de breda linjerna som tecknas i boken, hur det före de stora skolreformerna fanns en långvarig ideologisk debatt om hur skolan borde decentraliseras och öppna upp för mer föräldrainflytande. Det är denna på många sätt lågintensiva debatt som banar vägen för de omvälvande förändringarna som kommunaliseringen 1990 och friskolereformen 1992.

Ett konkret uttryck för att skolsystemet utmanades var de strider som fanns där mindre byskolor skulle läggas ner för att elevunderlaget var för litet, men där föräldrar ändå kämpade för att bevara deras skola.

Den kanske mest kända skolstriden kom att ske i by nära den norska gränsen, Drevdagen, och som blev en viktig symbol ”för den här typen av strider”, som Karin Grundberg Wolodarski beskriver det.

Drevdagen är ett litet fjällsamhälle två mil väster om Idre i Dalarna, och där föräldrarna länge kämpade för att byskolan skulle vara kvar. När den lokala skolstyrelsen 1983 beslutade att lägga ner skolan i Drevdagen på grund av ett litet elevunderlag och barnen i stället skulle skickas till Idre, vägrade föräldrarna att gå med på detta. Därefter kom striden om Drevdagens skola att pågå under många år på 1980-talet, och föräldrarna drev sin skola i privat regi under tiden som striden mot myndigheterna pågick. Historien utvecklade sig till en slags David mot Goliat-strid, och där bland annat Moderaterna tog föräldrarnas parti och som beskrev Drevdagen som ”maktmaskineriets förakt för den lilla människan”, som Karin Grundberg Wolodarski skriver.

ANNONS

Drevdagen fick en nationell uppmärksamhet och var under många år ett slags öppet sår i det svenska skolsystemet. Även om det var den underliggande tidsandan som banade vägen för de omvälvande skolreformerna kan man nog beskriva det som att Drevdagen blev en slags droppe som fick hela bägaren att rinna över.

Det finns i dag också en intensiv skoldebatt om att dagens skola måste reformeras i grunden. Men tyvärr är de politiska låsningarna starka, och förändringarna har hittills uteblivit. Kanske behövs det en ny Drevdagen-historia, och där kan faktiskt boken ”Experimentet” fungera som en ögonöppnare, och då framför allt för förespråkarna av den skola vi har i dag. Även om det finns god kunskap om att skolsystemet i allt väsentligt leder till att större skillnader kan det behövas en slags tändande gnista som leder till verklig förändring.

Ett genomgående tema i ”Experimentet” är tron på att skolval och skolpeng leder till bättre kvalitet för skolorna. Men för skolans verksamhet fungerar den principen dåligt, eller snarare inte alls. Detta beror bland annat på att skolans utfall inte kan definieras klart och tydligt, och för att det egentligen inte finns ett slutmål. Varje elev ska enligt skollagen utvecklas så långt det är möjligt, vilket är en slags maximeringsprincip, vilket i sig motsätter uppfattningen att det kan tas ut vinster från skolföretag.

ANNONS

I boken har Peje Emilsson, grundare av friskolekoncernen Kunskapsskolan, en bärande roll. Men inte bara för att han startat friskolor utan minst lika mycket för att han under lång tid har varit en drivande kraft för att öppna upp skolan för privata inslag och då kopplat till en skolpeng. Än i dag tror han att dagens skolsystem är bättre än det tidigare.

”Jag är övertygad om att konkurrens och rätt att välja gör att skolan blir bättre för alla än om det enbart sköts i offentlig regi av valda politiker”, säger Peje Emilsson i boken.

Det är denna uppfattning, att den fria skolmarknaden leder till bättre resultat, som är det bärande argumentet hos förespråkarna av dagens skola, och som inte vill se några större förändringar.

Mot denna uppfattning står faktiskt en alltmer utbredd uppfattning att dagens skola leder till större skillnader mellan elever och att skolan blir mindre likvärdig, vilket på sikt är ett allvarligt hot mot det gemensamma projektet som faktiskt samhällsbygget är. Men denna uppfattning om att skolan blir allt mindre likvärdig är inte bara en åsikt utan, den delas också av en i stort sett av en samlad forskarkår som faktiskt vet vad den talar om. Man kan därför säga att marknadsskolan har kommit till vägs ände.

ANNONS

Den som inte vill eller förmår ta till sig denna brutala verklighet där skolsegregationen successivt ökar kan med rätta kallas för skolförnekare. Därmed står vi inför ett vägval.

För att kunna nå målet om en likvärdig skola där alla elever ges lika möjligheter till en bra skolgång behövs en skolomställning som kan genomföras med beslut i Sveriges riksdag. Det är där som de avgörande besluten för den svenska skolan kan tas.

Men tyvärr finns det i dag ingen majoritet hos riksdagspartierna att genomföra de nödvändiga reformerna. Därför kan man faktiskt säga att vi i dag har en skolförneknande riksdag som hellre vill se att profiten hos skolföretagen ökar än att varje elev ges lika möjligheter till en bra skolgång. Detta är den brutala sanningen om dagens skolsystem. Det behövs helt enkelt en tändande gnista likt Drevdagen för att få till en förändring. Och det är bråttom.

ANNONS