”Vi har satt upp väldigt höga mål för skolan, och det är viktigt att skolan klarar de här målen. Dessvärre har vi inte gett skolan de förutsättningar de behöver för att klara de här målen.”
Det var ord och inga visor när den särskilde utredaren Björn Åstrand på måndagen presenterade sin utredning om en mer likvärdig skola.
Bakgrunden är att dagens skola har allvarliga problem. Förvisso har den negativa utvecklingen med fallande skolresultat vänt och de svenska eleverna presterar allt bättre i de senaste internationella undersökningarna. Men det stora orosmolnet är att skillnaden mellan eleverna och mellan skolor blir allt större. Den svenska skolan blir allt mer segregerad.
För att vända denna negativa utveckling tillsatte regeringen 2018 utredningen om en mer likvärdig skola och som har letts av Björn Åstrand. På måndagen presenterades utredningen på en presskonferens.
”De stora skillnaderna mellan skolor, de stora skillnaderna mellan vilka elever som går i vilka skolor, hotar elevernas rätt till kunskaper och livschanser. Uppdelningen av elever hotar sammanhållningen i samhället”, sa utbildningsminister Anna Ekström (S) inledningsvis på presskonferensen innan hon lämnade över ordet till Björn Åstrand som medverkade på distans.
I korthet föreslår Björn Åstrand ett gemensamt skolval för både kommunala och fristående skolor, att kötid som urvalsprincip tas bort och att skolpengen ska justeras så att kommunerna får större ersättning för sitt mer omfattande ansvar än friskolorna har.
Dessutom föreslås ett större statligt ansvar för skolan genom en ökad finansiering och att Skolverket ska få en regional närvaro så att bland annat samverkan mellan skolan och näringslivet förbättras.
”Det är en allvarlig situation och vi måste vända utvecklingen. Ska vi göra det så tror jag att staten måste ta ett större ansvar för likvärdigheten och för att motverka skolsegregation”, sa Björn Åstrand.
Politik kan beskrivas på ett mycket enkelt sätt. Beskriv vad som är problemet och lägg sedan fram förslag på förändringar som löser problemet. Men bakom det skenbart enkla döljer sig en långt mer komplicerad verklighet.
När det gäller skolan måste man först erkänna att dagens system är problematisk, till och med direkt skadlig för framtiden. Där är vi inte i dag. Därför är utredningen om mer likvärdighet mycket viktig för den sätter fingret på det stora problemet med dagens skola, den är inte likvärdig och skillnaderna mellan skolor och elever ökar över tid.
Hur den här utvecklingen ska brytas är däremot en svårare nöt att knäcka eftersom det lär krävas omfattande skolreformer för att öka likvärdigheten och på vägen dit måste flera riksdagspartier vara beredda att ge upp viktiga ideologiska hjärtefrågor, läs valfrihet.
Det är viktigt att påminnas om själva målet för skolan. Varje elev ska oavsett när eller var den går i skolan, ges möjligheten till en bra skolgång för att kunna förverkliga sig själv och därmed också i förlängningen bidra till samhällets bästa.
Det stora problemet med dagens skola är alltså att den inte är likvärdig. Var man går i skolan och vilken familjebakgrund man har, påverkar en elevs möjlighet till en bra utbildning. Tyvärr går även utvecklingen åt fel håll och likvärdigheten blir allt sämre. Ett par viktiga förklaringar till denna utveckling återfinns i två skolreformer i början av 1990-talet, kommunaliseringen och friskolereformen.
För att vända utvecklingen är det naturligt med förändringar som motverkar dessa reformer. Att ge staten ett ökat ansvar för skolan liksom att både förändra det fria skolvalet och skolpengens utformning och omfattning är därför helt avgörande för skolans framtid.
De förslag som lyfts fram av Björn Åstrands utredning är välkomna, men de kommer inte att räcka. Ändå måste förslagen välkomnas, varje steg som tas i rätt riktning mot en mer likvärdig skola är avgörande både för våra ungas framtid och för samhället i sin helhet.
Politiker från höger till vänster har nu en allvarlig hemläxa att göra, och det är bråttom. Så fort coronaviruset har släppt sitt järngrepp om Sverige är det dags att på allvar genomföra de förändringar som skolan behöver för att öka likvärdigheten.
Vägen dit går genom ett ökat statligt ansvar för skolan och att skolans marknadisering helt avskaffas.
