Mattias Karlsson argumenterar ofta och entusiastiskt om det svenska skolsystemet. I sin ledare recenserar han en bok skriven av Emma Leijnse, som handlar om bostadssegregationens effekt på skolan. Hon gör det utifrån att ha studerat två skolor – Gustavsborgsskolan, som ligger i ett “utsatt område” och Claraskolan, som ligger i ett “välbärgat område”.
I Mattias Karlssons recension är det som vanligt friskolorna som är skulden till bristen på likvärdighet. Han skriver: “rätten att välja skola handlar lika mycket om rätten att välja bort skola”. Enligt den logiken väljer alla välbärgade föräldrar bort Gustavsborgsskolan för den ”bättre” Claraskolan, vilket är ologiskt eftersom de “välbärgade” familjerna inte bor i Gustavsborgsskolans utsatta område. Problemet med bristande likvärdighet, enligt Leijnse, är framför allt bostadssegregationen. Att lägga ner friskolorna löser inte det problemet.
En bättre idé är kanske att kanske att lägga ner Gustavsborgsskolan och portionera ut eleverna i ”bättre” skolor. Det gjordes med högstadieskolan i Rosengård 2013. Resultatet blev att betydligt fler elever blev behöriga till gymnasiet.
En annan idé är att tänka annorlunda om skolor i utsatta områden. Gör om Gustavsborgsskolan till en fritidsgård och låt social- och fritidspedagoger ta hand om socialiseringen av barn och unga. Låt pedagogerna lägga all sin energi på att skapa god undervisning. Stökighet och brist på motivation verkar, enligt Leijnse, vara det som “suger musten” ur lärarna på Gustavsborgsskolan.
Tanken med enhetsskolan är att alla skolor ska vara lika. Kanske är det det som är själva problemet. Uppenbarligen är det svårt att få en skola att fungera i ett utanförskapsområde och kanske beror det på idén att den måste se likadan ut som alla andra skolor.
Skapa en parallellskola som ger möjlighet att anpassa skolverksamheten efter eleverna och deras olika förutsättningar, med elevers lärande i centrum.
Kenneth Mellåker (L)
Svar:
I min recension om Emma Leijnses bok ”I en annan klass” tar jag inte upp friskolorna utan jag ville problematisera det fria skolvalet så som det ser ut i dag, och vilka effekter det har på det svenska skolsystemet.
När jag skriver om parallellskolan tar jag avstamp i den skola som var rådande i Sverige från i mitten av 1800-talet till i stort sett fram till grundskolans införande 1962. I en parallellskola delas barn tidigt upp efter föräldrarnas ekonomiska resurser och sociala status. En parallellskola delar alltså upp samhället i fattiga och rika, och det är allt annat än en likvärdig skola.
Tyvärr leder dagens skolsystem mot allt större skillnader mellan elever och skolor, med andra ord är den gamla parallellskolan tillbaka likt en vålnad från förr.
Som liberal vill jag att alla barn ska ges lika möjligheter till en bra skola, oavsett i vilken familj man växer upp i. Jag vill heller inte att alla skolor ska vara likadana, men de ska ha lika värde för barnen som går där.
Mattias Karlsson
politisk redaktör