Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

SD:s partiledare Jimmie Åkesson får hantera ytterligare en skandal sedan en medarbetare på riksdagskansliet avslöjats vara aktiv i vit makt-rörelsen. Bild: Fredrik Sandberg/TT
SD:s partiledare Jimmie Åkesson får hantera ytterligare en skandal sedan en medarbetare på riksdagskansliet avslöjats vara aktiv i vit makt-rörelsen. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Joakim Broman: SD förpassar sig själva till ytterkanten

Hur ska någon kunna ta ett parti, som inte förmår att städa ur högerextremismen och göra upp med sin historia, på allvar som en seriös samarbetspartner?

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

En tjänsteman vid Sverigedemokraternas riksdagskansli är aktiv i vit makt-rörelsen. Det visar en ny granskning från tidningen Expo (12/10). Personen har tidigare, under 1990-talet, även arbetat för Miljöpartiet.

Under onsdagsmorgonen meddelade Sverigedemokraterna att tjänstemannen stängts av från sitt arbete och att ett uteslutningsärende inletts.

"Självklart är det inte förenligt att vara delaktig i högerextrema miljöer och samtidigt vara aktiv inom partiet”, sade pressekreteraren Christian Krappedal till Expressen (12/10).

Partiet slår ifrån sig som man brukar. Men nya skandaler briserar med jämna mellanrum.

"Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta!" skrev en före detta kommunfullmäktigeledamot och nämndeman för partiet 2015, tre år efter att partiledaren Jimmie Åkesson uttalat en nolltolerans mot rasism i partiet.

Sverigedemokraterna försvarar sig ofta med att det handlar om händelser långt tillbaka i tiden eller om just sådana lokala företrädare utan inflytande på partiet i stort. Men det stämmer inte heller. Tvärtom har riksdagsledamöter och högt uppsatta partiföreträdare gjort uttalanden eller varit inblandade i händelser som går över gränsen.

2016 visade ett läckt videoklipp hur den ekonomisk-politiske talespersonen Oscar Sjöstedt återberättar och skrattar åt ett grovt nazistskämt. Richard Jomshof, tidigare rättspolitisk talesperson och nu partisekreterare, skrev 2014 att "våldtäkt är ett uttryck för islamisk kultur”. I "järnrörsskandalen” avslöjades att tre sverigedemokrater från partiledningen bråkat på stan och fällt såväl rasistiska som sexistiska kommentarer. Därtill har en riksdagsledamot dömts för förskingring, och en annan för misshandel.

Dessa skandaler har i princip aldrig gjort avtryck på SD:s väljarstöd. Tvärtom har partiet fortsatt att växa. Det är ett faktum som man får ta för vad det är. De väljare som stödjer partiet gör det uppenbarligen trots opålitlighet, övertramp och i vissa fall till och med brottslighet bland företrädarna. I dag är SD så stora att de inte går att ignorera eller isolera, vilket visat sig i decemberöverenskommelsens och sedermera januariöverenskommelsens fall.

SD försöker därför omsätta sin storlek till reellt politiskt inflytande.

"Det viktigaste för oss just nu är att vi närmar oss andra partier och bygger ett regeringsalternativ.”, sade Jimmie Åkesson i en intervju häromveckan (DN 8/10).

Det har varit på väg att lyckas, till stor del eftersom Moderaterna tvingats ge SD-samarbetet en chans – det enda andra alternativet är S-samarbete, vilket skulle underminera M:s historiska existensberättigande.

Men återkommande skandaler av det slag som Expo avslöjade i veckan raserar möjligheterna för SD att få inflytande på det sätt som Jimmie Åkesson tänkt sig, i proportion till sin storlek.

För hur ska någon kunna ta ett parti, som inte förmår att städa ur högerextremismen och göra upp med sin historia, på allvar som en seriös samarbetspartner?

Så länge det är realiteten kommer SD, oavsett storlek, att förpassa sig själva till ytterkanten av svensk politik.