I veckan har SVT Småland rapporterat om en friskola i Älmhult som under två års tid inte haft någon undervisning i geografi. Som om det inte var nog har eleverna inte heller haft någon historia på schemat det senaste halvåret.
En vilsen och historielös skola, skulle man kunna kalla Thoren Framtid Älmhult för. Det är så skolan heter. Den är en del av friskolekoncernen Thorengruppen, och som återkommande har utmärkt sig för bristande undervisning samtidigt som man tar ut rejält med vinst till ägarna.
Skolans uteblivna undervisning i geografi och historia framgår av Skolinspektionens granskning, och den är inte nådig i sin kritik mot skolan. Nu har Thoren Framtid fram till i början av nästa år på sig att rätta till bristerna, annars väntar ett vite på 500 000 kronor.
Den som försvarar dagens skolsystem hävdar ofta att tillsynen av skolorna i Sverige är bristfällig, och att lösningen då är att kraftigt utöka Skolinspektionens arbete. Det är nog också det som Moderaternas partiledare Ulf Kristersson vill. I en intervju i Dagens industri nyligen sa han så här:
”Vi är nästan besatta av frågan om kvalitet, ordning och reda i skolan och gör ingen skillnad mellan kommunala skolor och friskolor”, sa han och tillade att det är viktigt att ställa höga krav på nya skolhuvudmän (Dagens industri 21/6).
Mot bakgrund av att Moderaterna nyligen var med om att sänka två förslag från regeringen om att öka likvärdigheten genom att dels differentiera skolpengen, dels ta bort tid som urvalsmetod för skolköer, är det uppenbart att Ulf Kristersson i stort försvarar dagens marknadsstyrda skola. I stället är det mer fokus på kunskap och troligen också mer tillsyn som behövs. Det kan låta bra men i praktiken är den inställningen ändå mycket problematisk.
Ta till exempel Thorenskolan i Älmhult, hur i hela fridens namn kan den inte ha följt läroplanen i två år? Det kan inte handla om eventuell okunskap utan snarare om något annat. När ett skolföretag drivs som ett aktiebolag är det inte elevernas bästa som sätts i första rummet utan vinstintresset. Ett aktiebolag handlar nämligen om att bereda vinst för ägarna.
Givetvis behöver ett bolag vara attraktivt och kunna erbjuda en vara eller en tjänst för att locka till sig kunder. Det gäller så klart även för en friskola. Problemet är bara att den vara som ett friskoleföretag ”säljer” är svår att mäta och exakt värdera. Och då är det kanske lätt att spara in på till exempel lärare eftersom det är en av en skolans största utgifter. Så som man uppenbarligen har gjort på Thoren Framtid i Älmhult.
Synen att skolans problem beror på för dåliga utvärderingar är förödande för skolan eftersom den helt missar poängen med dess uppdrag. Lyfter man in vinstintresset i skolans värld så behövs det självklart en skarp kontrollfunktion för att se till att skolföretagen gör det man är ålagd att göra.
Problemet är bara att hela den kontrollapparat som skulle behövas är alldeles för omfattande. Då finns det en bra mycket bättre lösning, och som direkt återkopplar till själva skolans uppdrag. Det är att följa devisen om ”att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt”, så som det står skrivet i skollagen (4 §, 1 kap).
Denna maximeringsprincip, att eleverna ska utvecklas så långt som möjligt, borde självklart vara utgångspunkten för varje skola i Sverige, och i en sådan skola finns det ingen plats för att ta vinster från friskoleföretag.
Uppfattningen att man behöver mer kontroll av skolan är inte M-ledaren ensam om. Det är i stället ett genomgående drag hos de som försvarar dagens marknadsskola. I en ledare i Dagens industri i veckan skriver ledarskribenten Torun Nilsson så här:
”Skolans problem beror inte på företagande utan på otydliga uppfattningar om kunskap, dålig utvärdering av både elevernas och skolornas resultat, brist på integration samt dåligt fungerande skolval. Det är sådana svagheter som mindre nogräknade företagare kan dra fördel av, särskilt om kraven på långsiktighet är för lågt ställda. (Di 5/7).
Att komma till rätta med otydlig kunskapssyn och otillräcklig utvärdering. Det är alltså de magiska lösningarna för svensk skola. Men verkligheten ser annorlunda ut. Den enorma kontrollapparat som skulle behövas är dessutom mycket kontraproduktiv; i stället för att rätta till problemen i efterhand är det långt mer effektivt att förhindra att de överhuvudtaget uppstår.
Skolinspektionen som den ser ut i dag har inte tillräckligt med muskler för att genomföra den granskning som behövs, dessutom är åtgärderna alldeles för tandlösa. Att Skolinspektionen ger friskolan i Älmhult fram till i början av nästa år att rätta till sina brister är beklämmande. Under den tiden kan Thorengruppen fortsätta göra vinst på eleverna som går på deras skolor. När ska detta vansinne ta slut. Jag bara undrar.
Lösningen är helt enkelt att ta bort vinstintresset från skolan och låta skolans uppdrag kort och gott vara att så långt det är möjligt utveckla barn och elever. Så som det står skrivet i skollagen. Svårare än så behöver det inte vara.
