Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Framtidens behov av trädråvaror kommer skapa stora konflikter mellan viktiga intressen som vindkraft, skog- och rennäring. Bild: Heiko Junge
Framtidens behov av trädråvaror kommer skapa stora konflikter mellan viktiga intressen som vindkraft, skog- och rennäring. Bild: Heiko Junge

Gustav Juntti: Regeringens skogsekvation går inte ihop

MP vill ha mer vindkraft och mer skog avsatt för biologisk mångfald, trots att målen tävlar om samma mark. S gillar gruvor, stål- och massafabriker och timmerbilar, helst fossilfria. Det går knappast ihop.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Skogen räcker inte till för Sveriges alla klimatmål. Det är den hårda men enkla slutsats som Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel vid SLU i Umeå, levererar i en färsk rapport.

Enligt den rödgröna regeringens nationella skogsprogram från 2018 ska skogen göra mycket. Trädbaserade råvaror ska frigöra oss från de som släpper ut koldioxid. Skogen ska binda mer av de ökande utsläppen, men också sänka dem genom att avverkas och bli bioenergi och förnybara drivmedel. Den ska skapa nya jobb och naturupplevelser, men också hålla ekosystem och biologisk mångfald i schack.

Att politiker intecknar skogen till allt fler saker är inte konstigt. Förutom vid stormen Gudrun 2005 har tillväxten i skogen mellan åren 1956 och 2015 varit högre än avverkningarna, enligt Naturvårdsverket.

Bättre skogsskötsel och växtförädling har gjort att det så kallade virkesförrådet – skogens alla levande träd som kan avverkas och förädlas – fördubblats sedan 1920-talet. Det betyder att kolsänkan, alltså mängden koldioxid som binds i träden via fotosyntesen, ökar.

Men sedan 2012 minskar gapet mellan tillväxt och avverkning, om än med stora regionala skillnader. I Götaland och Svealand avverkas 97 respektive 79 procent av den årliga tillväxten. För norra Norrland och Lappland är siffran 51 respektive 34 procent.

I takt med att allt mer skogsmark – i dagsläget en dryg tredjedel – är undantagen från avverkning måste den mark som finns, särskilt i Norrland och dess fjällkommuner, bli mer produktiv.

2018 presenterade ett antal branscher och industrier, motsvarande 70 procent av Sveriges utsläpp, sina färdplaner mot fossilfrihet. För att nå dit behöver skogen bidra med drygt 60 terawattimmar (TWh) energi, motsvarande hela dagens vattenkraft, utöver de 100 TWh skogen redan levererar.

Det har experterna fattat. Vid Luleå tekniska universitet forskar man på hur den tillgängliga biomassan används ekonomiskt optimalt för att nå klimatmålen år 2030 och 2045. Och förra året tog Skogsstyrelsen fram en lista på 88 åtgärder som kan öka tillväxten på den tillgängliga marken med 20 procent. Det är bra, men det räcker inte.

I rapporten visar Lundmark att vi som mest kan få ut runt 105 miljoner kubikmeter per år från den tillgängliga marken. Men kring 2050, när Sverige ska vara ett av världens första fossilfria välfärdsländer och leva enligt Parisavtalet, behöver vi åtminstone 30 procent mer, runt 126 miljoner kubikmeter per år.

Det bygger dock på att vi, som i dag, fortsätter importera stora mängder virke och biobränslen. För att närma oss fossilfrihet på egen hand behövs 175 miljoner kubikmeter. Då måste tillväxten på befintlig mark öka med 90 procent.

Det här tycks vara en verklighet som den rödgröna regeringen inte lever i. Miljöpartiet vill ha mer vindkraft och mer skog avsatt för biologisk mångfald, trots att målen tävlar om samma mark. Socialdemokraterna gillar gruvor, stål- och massafabriker och timmerbilar, helst fossilfria. Det går knappast ihop.

”[M]inskar man avverkningen så blir det mer kolsänka men mindre bioekonomi och ökat fossilberoende”, och tvärtom, summerar Lundmark. Därtill kommer att exempelvis skogs- och rennäringen i landets nordliga delar påverkar varandra negativt och måste vägas in.

Skog växer långsamt. Det politiken bestämmer i dag syns inte förrän om 30–50 år. Det är dags att börja prioritera bland skogens alla nyttor. Den räcker, som synes, inte till allt.