Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

”Sveriges självförsörjningsgrad i livsmedel ligger under 50 procent från att ha legat på 100 procent på 1980-talet.” Bild: Fredrik Sandberg/TT

Rademaekers och Nilsson: Politikerna behöver ta maten på större allvar

En låg självförsörjningsgrad i livsmedel gör vårt samhälle otroligt sårbart. Därför krävs det ett lappkast på alla fronter. Det skriver Anders Nilsson och Harrie Rademaekers i denna klimatkrönika. På tisdag den 10 september håller de en föreläsning om stadsodling på Stadsbiblioteket i Halmstad i serien ”Klimatet & vi” som fortsätter under hösten.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Enligt Lantbrukarnas riksförbund, LRF, är Sverige helt självförsörjande i tre livsmedel, morötter, socker och mjöl.

I bästa fall kan man baka en morotskaka på detta men frågan är hur god den blir.

Sveriges självförsörjningsgrad i livsmedel ligger under 50 procent från att ha legat på 100 procent på 1980-talet.

En låg självförsörjningsgrad gör vårt samhälle otroligt sårbart. Vill någon fiende till vårt land skapa skada och kaos för oss behövs ingen väpnad invasion; det räcker att stänga alla gränser in till Sverige och väldigt snabbt skulle våra matbutiker tömmas på sina lager. Till slut finns det bara kattsand kvar på butikernas hyllor.

En låg självförsörjningsgrad för ett land innebär också ett stort behov av importerade livsmedel. Varje dygn, på årets alla dagar, rullar cirka 1 000 långtradare med importerade livsmedel, på våra vägar.

På väg till och från landets grossister och matbutiker, för att fylla det behovet av livsmedel som vi borde kunna tillgodose själva i landet. Det blir inte hållbart om vi skall importera frukt och grönt, kött, mejeriprodukter och annat livsmedel.

I många fall importerar vi ekologiska produkter som sedan skall skumpa på vägar genom Europa för att nå till våra matbord i Sverige. Det vi varje dag serverar på våra middagstallrik- ar har i genomsnitt färdats 200 mil från odlare eller producent till oss i Halland. Varannan tugga av maten är importerad.

Går det att på mindre än 40 år halvera självförsörjningsgraden från 100 procent till under 50 procent måste det också gå att sträva åt andra hållet, att närma oss vårt grannland i öster som ligger på 80 procent. I Finland beslutades, inför att man gick med i EU, att man skulle ha ett starkt eget jordbruk.

Danmark, som är ett stort exportland, har en självförsörjningsgrad på 130 procent, medan Norge ligger på ungefär samma låga nivå som Sverige. Med den skillnaden att de har väsentligt mindre odlingsbar mark än Sverige.

Hur gör vi då för att gå från att i dag bara kunna förse halva befolkningen i landet med basmat, till att åtminstone nå Finlands nivåer och på så vis samtidigt göra oss mindre sårbara och med möjligheten att bidra till en bättre miljö genom bland annat betydligt färre transporter?

Det krävs ett lappkast på alla fronter. Våra politiker och myndigheter behöver ta maten på allvar och på allvar förstå böndernas verksamhet och deras vardag. Livsmedelsproducenter i hela landet behöver stödjas så att produktionen kan öka hos både nya och befintliga företag. Export av klimat- smart mat i fredstid till närliggande länder ger klirr i kassan för att skapa ekonomiskt hållbara producenter.

Framförallt behöver myndigheterna moderniseras och bli än mer serviceinriktade så att ärendehantering påskyndas. Dagens långa väntetider är totalt oacceptabla.

Vidare ska vi ta hjälp av modern teknik. En teknik som möjliggör att vi kan projektera och starta stadsodlingar för året runt-produktion av bland annat sallad, grönsaker och ört-er. Inom just ”Food Tech” händer det i dag otroligt mycket vilket i sin tur gör det möjligt för helt nya matentreprenörer att starta verksamhet.

Den nya odlingstekniken är inte beroende av klimat- och växtzoner utan hela vårt avlånga land kan bli potentiell odlingsmark. När jordbruket på detta sätt blir stadsbruk kan varje kommun bli självförsörjande på det gröna vi lägger på tallriken.

Omställning är svårt. Speciellt i detta fall där vi i vårt land har en lång affärs- tradition av att importera vår mat. Konstigt nog så är det först vid en kris som vi har förmågan att snabbt ställa om. Nu har vi chansen att göra rätt innan krisen kommer.

Anders Nilson

Harrie Rademaekers

Futufarm AB