Det är i skolan som nästa generations medborgare utbildas och fostras.
Det är i skolan som nästa generations medborgare utbildas och fostras. Bild: Berit Roald

Problemen hopar sig i dagens skolsystem

Dagens skolsystem har många problem, som måste hanteras och lösas. Det är hög tid för politikerna att agera för en mer likvärdig skola. Det här är den fjärde delen i ledarsidans skolserie, och som bygger på tidigare publicerat material.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS

Politik handlar förenklat om att beskriva verkligheten och därefter lägga fram förslag för att utveckla samhället i en bättre riktning. Finns det till exempel problem i skolan måste politiken ta vid och genomföra förändringar så att skolan kan bli bättre än den är i dag.

Men det är inte alla politiker som tycks vilja förstå att dagens skolsystem med skolpeng, fritt skolval och etableringsfrihet för friskolor innebär stora problem och obönhörligen leder till allt större skillnader, både mellan elever och inte minst mellan skolor.

En likvärdig skola handlar inte om att skolan ska se ut på samma sätt i hela landet. Däremot, och det är själva kärnan, ska den ha lika värde och ge alla barn samma förutsättningar till en bra skolgång.

ANNONS

Dagens skolsystem leder tyvärr till att vi för varje år successivt ökar skolsegregationen och därmed minskar skolans likvärdighet. Det är den verkligheten vi står inför och som måste förändras. Först och främst genom beslut i Sveriges riksdag.

En sak som skapar en skevhet i dagens friskolesystem är att skolor kan konkurrera med höga betyg. Det låter ju inte fel, för syftet är ju att med valfrihet skapa högre kvalitet.

Det finns däremot inga verkningsfulla kontrollmekanismer för att de höga betygen också är rättvisa. Det har också rapporterats flera gånger om just betygsinflation inom friskolesektorn.

Omvänt finns det också en stark drivkraft från föräldrar att deras barn ska få höga betyg, men inte att dessa nödvändigtvis ska vara rättvisa. Följden blir att med den skolpeng som följer eleverna i deras skolval finns en drivkraft för föräldrar att söka sig till skolor med höga betyg, inte att dessa betyg är rättvisa. Det är varken att använda de gemensamma skattemedlen effektivt eller att förbereda eleverna för deras framtid i arbetslivet.

Vad är en bra skola? En skola som ger höga betyg eller rättvisa betyg? Svaret borde vara uppenbart men med dagens skolsystem är det tyvärr inte så. Dagens skolor, såväl kommunala som fristående, verkar på en marknad där det gäller att vinna föräldrarnas gunst för att få den så åtråvärda skolpengen.

ANNONS

I denna kamp blir bland annat betygen en viktig faktor för framför allt friskolorna att locka till sig nya elever. I ett sådant system blir det lätt så att efterfrågan på höga betyg blir större än rättvisa betyg, och kan en skola leverera det kommer det med största sannolikhet också att ske. Sådan är marknaden. Men marknaden hör inte hemma i skolans värld.

Som jag ser på dagens skolsystem så står vi inför ett vägval. Under lång tid, inte alltid, har vi i Sverige haft det som kallas för enhetsskola, där införandet av grundskolan var en viktig milstolpe.

Med grundskolereformen i början av 1960-talet skulle alla elever oavsett geografisk hemvist få likvärdiga möjligheter till en bra skolgång. Men det vanligaste skolsystemet i svensk historia är enhetsskolans motsats, det vill säga parallellskolesystemet.

I parallellskolesystemet sorterades eleverna tidigt ut efter bland annat social och ekonomisk bakgrund. Sett över tid har detta system varit det vanligaste i Sverige, och så även utomlands. Men sedan andra världskrigets slut har Sverige valt en annan väg där vi vill ge alla lika möjligheter i skolan.

Med dagens skolsystem är vi obönhörligen på väg att i lönndom införa en parallellskola i Sverige. Det är inte liberalt för mig.

ANNONS

Skolan ska, oavsett vilken bakgrund en elev har eller var den växer upp, erbjuda lika förutsättningar till en bra skolgång. Så är det inte i dag.

Våra gemensamma skattepengar ska användas så effektivt som möjligt, till en skola som ger alla elever likvärdiga möjligheter. Med dagens skolpeng blir det svårt. Här kommer ett exempel.

För att göra en extra satsning på sina lärare beslutar en kommun om att skjuta till mer pengar som ska gå till höjda lärarlöner. Det kan låta lovvärt, och inte mycket att orda om egentligen. Men effekten av detta blir att skolpengen, eller elevpengen som det egentligen heter, höjs i kommunen.

Eftersom skolpengen fördelas lika mellan kommunala skolor och fristående skolor så kommer även friskolorna ta del av elevpengens höjning. Men det finns inget som säger att dessa skolor behöver eller ens måste lägga pengarna på höjda löner. Friskolorna behöver inte ens redovisa vad de gör med de extra pengarna.

Jag kan förvisso utgå från att alla skolor vill väl och att deras skola har en så bra undervisning som möjligt. Ändå kan jag inte komma ifrån tanken på att skolpengen, så som den är utformad, inte innebär ett optimalt utnyttjande av de gemensamma resurserna. Är det något som är liberalt för mig så är det just detta, att våra skattepengar används så effektivt som möjligt. De gör dem inte i dagens skolsystem.

ANNONS

Det är inom dagens friskolesystem tillåtet att driva en fristående skola som ett aktiebolag som har till uppgift att skapa vinst till sina ägare. På en normal marknad är detta inga problem eftersom konkurrensen skapar både effektivitet och ett större värde för kunderna.

Men när man har en marknad på skolans område uppstår det ett problem i att skapa ett större värde för eleverna samtidigt som aktiebolagen vill skapa effektivitet och vinst.

På en perfekt skolmarknad där man i varje ögonblick visste vad man fick i utdelning för de investerade pengarna, hade eleverna också fått en bra utbildning. Men skolan är inte en sådan marknad, det går inte att från en dag till en annan utvärdera kvaliteten på en skola och den undervisning som en elev får.

Det tar nio år för en elev att gå genom den obligatoriska grundskolan. Först efter dessa nio år får vi kvittot på denna skolgång. Fram till dess hinner det att rinna många skolpengar under broarna på väg till aktieägarnas plånböcker.

Slutsatsen av detta är att skolan aldrig kan eller ska vara en marknad.

I Sverige har vi skolplikt. Staten har bestämt att alla barn ska genomgå en nioårig skolgång. Med detta enormt stora krav på individerna följer ett stort ansvar för samhället, att erbjuda en bra skolgång till alla barn oavsett var de bor, när de börjar skolan eller vilken social bakgrund de har.

ANNONS

Men med dagens skolsystem, där kommunerna och friskoleföretagen ansvarar för barnens undervisning, ges inte alla barn lika möjligheter. Den svenska skolan blir allt mer segregerad. Detta måste vi hela tiden påminna oss om. Det går helt enkelt inte att stillatigande se på när skillnaderna mellan elever, mellan skolor och mellan kommuner blir allt större.

Det är i skolan som nästa generations medborgare utbildas och fostras. För att samhället även i framtiden ska hålla ihop måste alla elever ges lika möjligheter till en bra skolgång. Så är det inte i dag.

Därför krävs det en förändring av dagens skolsystem. Först och främst behöver friskoleföretagens vinstjakt hämmas, skolan behöver helt enkelt avkommersialiseras. Där profiten går först hamnar undervisningens kvalitet på efterkälken.

Att ta bort vinstintresset från skolan är ett första viktigt steg. Därefter måste även kommunernas ansvar för skolan ses över, både för att göra läraryrket mer attraktivt och säkerställa den framtida lärarförsörjningen, och för att höja kvaliteten på undervisningen.

Ska Sverige få en bra skola för alla barn behövs duktiga och bra lärare. Det får man genom bra arbetsvillkor och att man satsar på lärarkåren. Så är det inte med dagens skolsystem.

Summan av alla problem i skolans värld visar med all tydlighet att det krävs mycket av dagens politiker för att få skolan på rätt köl igen.

ANNONS
ANNONS