Det är upp- och nedvända världen. Så beskriver utbildningsminister Anna Ekström (S) den dom som kom den 16 december från kammarrätten och som handlar om att vissa uppgifter från friskolor inte är offentliga och därmed inte kan lämnas ut.
Ja, det är verkligen helt bakvänt. Ska den svenska skolan vara likvärdig måste det också gå att jämföra olika skolor med varandra. Det går inte nu i och med det nya beskedet från kammarrätten.
Bakgrunden är att Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, sedan i höstas inte får ut efterfrågad skolstatistik från Statistiska Centralbyrån, SCB. Det handlar om vissa friskolors uppgifter om betyg och elevsammansättning som numera är att betrakta som ekonomisk information och därmed kan användas av andra friskolekonkurrenter.
Beslutet om skolsekretessen överklagades av SKR men kammarrätten gick alltså på SCB:s linje. Domen har väckt mycket starka reaktioner. Men det är inte SCB som gör fel. I stället är det fel på lagstiftningen och dagens marknadsstyrda skolsystem.
I det svenska skolsystemet är det sedan nästan trettio år tillbaka landets kommuner som har ansvar för skolan. I nära anslutning till kommunaliseringen av skolan sjösattes också flera reformer som öppnade för att fristående skolor kunde få offentlig finansiering med den så kallade skolpengen. Syftet med friskolereformen var att uppmuntra till en mångfald av olika skolformer. Men resultatet har blivit ett annat. I dag bedrivs friskolorna nästan uteslutande som aktiebolag och marknaden domineras av ett fåtal stora skolkoncerner.
Den nu uppkomna konflikten mellan SKR och SCB kan sägas bottna i de två olika skolreformer som har format dagens skola. SKR samlar regelmässigt in statistik om landets skolor, både de kommunala och de fristående. Statistiken är viktig av två olika anledningar, dels för att ge föräldrar och elever information om hur de ska agera vid val av skola, dels för att ge kommunerna ett underlag till att kunna fördela resurser till skolorna efter behov enligt det kompensatoriska uppdraget.
I och med att SKR nu inte får en heltäckande information om skolorna kommer statistiken inte att ge en rättvis bild av skolan. Det är illavarslande.
SCB menar till sitt försvar att uppgifter om friskolornas elevsammansättning och studieresultat alltså är att betrakta som ekonomisk information om friskoleföretagen.
“På det fria skolvalets marknad får samtliga dessa uppgifter anses vara sådan som friskolorna konkurrerar med”, skriver SCB i sitt beslut.
Tolkningen är förvisso rätt, men slutsatsen är helt uppåt väggarna. Det är inte friskoleföretagens intressen som ska värnas i den svenska skolan, utan elevernas intressen.
Om nu SCB och kammarrätten har gjort rätt bedömning är det därför lagstiftningen och ytterst det svenska skolsystemet som måste ändras. Skolan är ingen marknad utan ett samhällsuppdrag.
Det är hög tid att backa bandet och förstatliga skolan och avskaffa skolpengen. Först då kan den svenska skolan bli mer likvärdig och ge alla barn, oavsett när och var de börjar i skolan, möjlighet att förverkliga sina liv.
Gör om, och gör rätt. Låt stå tills alla politiker har gjort sin hemläxa.
