”De intäkter som försäljningen av narkotika har genererat är inte i närheten av de kostnader som samhället drabbats av genom ökat missbruk”, skriver polismästare Mats Palmgren.
”De intäkter som försäljningen av narkotika har genererat är inte i närheten av de kostnader som samhället drabbats av genom ökat missbruk”, skriver polismästare Mats Palmgren. Bild: Steve Helber

”Polismyndigheten respekterar yttrandefriheten i alla delar”

Om vi ska lyckas att hålla nere missbruket och kunna göra rejäl skada på narkotikahandeln så är inte legalisering vägen framåt, och jag tror inte att det är den breda allmänhetens uppfattning i Sverige. Det skriver polismästare Mats Palmgren i ett Brev till ledarsidan apropå två ledare i Hallandsposten om legalisering av cannabis och polisens relation till Hallandsposten. Den politiske redaktören Mattias Karlsson svarar.

ANNONS
|

Berget ser olika ut beroende på vilken sida man tittar på det. Den frasen kan här översättas till hur man ser på den narkotikapolitik som Sverige bedriver.

Fakta är att Sverige under lång tid har haft en restriktiv syn på narkotika och att bruket av narkotika är på en lägre nivå än den är i andra jämförbara länder. Om detta beror på vår narkotikapolitik eller på andra faktorer är svårt att med vetenskaplig säkerhet uttala sig om men faktum kvarstår att med den rådande ordningen så har vi ett bättre utgångsläge än många andra länder och dessa skulle mer än gärna befinna sig på vår nivå.

ANNONS

Personligen tror jag att den restriktiva narkotikapolitiken har bidragit till att det finns en mycket låg social acceptans för att ”knarka” i Sverige och denna sociala norm har haft stor betydelse för att hålla narkotikabruket på en förhållandevis låg nivå.

Några av argumenten som används av legaliseringsförespråkarna är att man då rycker undan mattan för den organiserade brottsligheten, att skadeverkningarna hos missbrukarna minskar då försäljningen är mer kontrollerad, samt att staten kan göra stora intäkter på försäljningen av narkotikan.

Jag har tagit del av studier gjorda på framför allt USA, Kanada och i viss mån Uruguay. I materialet finns det inte mycket som talar för att det blivit på det sätt som legaliseringsförespråkarna har förutspått. Det har snarast lett till fler missbrukare, brottsligheten har i stället utvecklats med en större kundkrets och denna lever i en slags symbios med den legala försäljningen av narkotika. De intäkter som försäljningen av narkotika har genererat är inte i närheten av de kostnader som samhället drabbats av genom ökat missbruk.

Den bakgrund som jag här målar upp, att Sverige har en förhållandevis lägre nivå av missbrukare än vår omvärld, gör att det är svårt att se att de tänkta positiva effekter inträffat som legaliseringsförespråkare för fram. Så jag ställer mig frågan: Varför skulle vi ge oss in på den vägen? Vad finns det för rationella motiv som skulle tala för en sådan inriktning?

ANNONS

Jag är inte så naiv att jag tror att vi kommer att kunna utrota narkotikan i samhället men låt inte ”det bästa bli det godas fiende”. Med det menar jag att just det faktum att vi inte kan utrota narkotikan, aldrig kan bli ursäkt för att inte göra något och kapitulera. Att nå det näst bästa, det vill säga att kunna hålla nere missbruket och kunna göra rejäl skada på narkotikahandeln, är möjligen mer realistiskt och tillräckligt bra. Om vi skall lyckas med det så är inte legalisering vägen framåt, och jag tror inte att det är den breda allmänhetens uppfattning i Sverige.

Ledaren i Hallandsposten om legalisering av cannabis, författad av Hannes Sjöberg, har som Mattias Karlsson har påpekat, väckt känslor och inte minst inom polisen. Att sedan som Karlsson gör dra slutsatsen att det kan påverka polisens inställning till HP på ett sådant sätt att nyhetsbevakningen kan bli lidande är en missuppfattning menar jag.

Hela idén med ledarsidan är väl att skapa debatt och få människor att engagera sig. I det avseendet har Hannes Sjöberg träffat helt rätt. Att sedan möjligen inte alla delar hans uppfattning är av mindre betydelse, alla har rätt till sin åsikt och jag tänker att detta är en enskild ledarskribents uppfattning och inte en hel tidnings inställning till narkotikafrågan.

ANNONS

Jag skulle snarast säga att missnöjet med innehållet i ledaren handlar om att våra poliser många gånger är praktiker och arbetar väldigt nära missbruket, de ser med egna ögon vilka skador drogerna gör och vilka sociala konsekvenser det leder till för hela familjer då nära och kära faller djupt i ett missbruk.

Detta står då i stark kontrast till teoretiska modeller om att staten skulle kunna tjäna pengar på att sälja narkotika och att låta människor knarka bäst de vill. Man skulle kanske kunna säga att det är en viss besvikelse över att inte alla ser det som poliser och socialarbetare ser.

Jag kan försäkra att polismyndigheten respekterar yttrandefriheten i alla delar, det vill säga naturligtvis det som publiceras i media men i lika hög grad våra medarbetares behov av att reagera på sådant som de uppfattar som felaktigt och det utgår jag ifrån att även HP gör utan att dra några poänger på detta.

Personligen har jag inga invändningar mot vare sig debatt eller som i detta fall en ledare med åsikter som rätt många uppfattar som märkliga, inte minst på grund av att det ger mig möjlighet att replikera och förhoppningsvis kunna presentera en väl underbyggd motbild.

ANNONS

Mats Palmgren

polismästare/C polisområde

PO Halland

Svar:

Jag får tacka för beskedet från Mats Palmgren att polisen respekterar yttrandefriheten i alla dess delar, och jag utgår från att detta också kommer att gälla i praktiken. En åsikt framförd på Hallandspostens ledarsida varken ska eller får påverka polisens relation till tidningen.

Mattias Karlsson

politisk redaktör

ANNONS