Erkänn att Sverigedemokraterna har rätt om pensionerna, skriver Lisa Nåbo och Pavlos Cavalier Bizas, förbundsordförande respektive förbundsstyrelseledamot i Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU (Expressen 1/10).
Utöver att de vill att Socialdemokraterna gör gemensam sak med SD och V i pensionsfrågan förespråkar SSU att partiet ska utnyttja riksdagsmajoriteten i fråga om reformeringen av Arbetsförmedlingen och vad gäller arbetskraftsinvandringen.
Det är ett intressant utspel, om inte annat för att det visar vartåt det barkar. Efter december- och januariöverenskommelserna, försöken att isolera SD (och i det senare fallet även V), återgår allt fler partier till ett mer krasst sökande efter riksdagsmajoriteter som gynnar den egna saken.
Vänsterpartiet säger sig inte vilja ha med Sverigedemokraterna att göra, men hade inget emot att ta SD:s hjälp för att fälla regeringen och stoppa hyresreformen. Nu vill SSU att S följer efter.
Pensionsfrågan är dock inte så enkel att reducera till ett enda majoritetsbeslut. Det är visserligen sant, som SSU-företrädarna skriver, att det finns en riksdagsmajoritet som anser att pensionerna är för låga. Men det finns ingen enighet mellan S, V och SD om hur de ska höjas.
Vänsterpartiet vill konstruera om pensionssystemet helt och hållet. Socialdemokraterna försvarar systemet i teorin, men införde så sent som i september ett pensionstillägg som underminerar det genom att skjuta till pengar från statsbudgeten. SD är inte mycket bättre; partiet föreslog häromveckan (DN 29/9) att pensionerna retroaktivt ska räknas upp med 24 miljarder, finansierat genom att delar av arbetsgivaravgiften görs om till pensionsavgift.
På samma sätt som med Socialdemokraternas pensionstillägg går SD ifrån pensionssystemets grundläggande tanke, om en tydlig koppling mellan det man betalar in och det man får ut i pension. Pensionerna görs i samma svep till en ständig valfråga – precis det pensionssystemet var tänkt att undvika. Världen har gott om exempel på länder med ohållbara pensionsskulder och ständig överbudspolitik. Sveriges modell är mer genomtänkt och värd att värna.
Visst kan man ändå anse att pensionerna i vissa grupper är för låga. Men det går att lösa på sätt som inte trixar med pensionssystemets grundläggande värden. Staten kan exempelvis sänka skatten på pension eller höja bostadstillägget.
SSU uppmanar sitt moderparti att lämna pensionsgruppen, den konstellation mellan sex riksdagspartier som förvaltar 1990-talets pensionsuppgörelse. Det är en begriplig uppmaning i ljuset av Socialdemokraternas agerande och retorik i frågan – fortsätter man på inslagen väg kan man lika gärna ta steget fullt ut.
Partiet skulle kunna utnyttja riksdagsmajoriteten för att omforma eller helt avskaffa pensionssystemet. Men det skulle samtidigt visa att S sätter kortsiktiga opinionsvinster framför hållbara lösningar.
Ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande gör klokt i att inte hänfalla till missnöjespolitik.
