Ett barn är dött. Knivhuggen i Hammarby Sjöstad, ett vanligtvis lugnt område söder om Stockholm. Någons lilla pojke, bara 15 år gammal. Ett liv som nyss har börjat är redan slut. Mitt i syrenernas tid, när försommaren är som vackrast och sommarlovet ligger framför de unga som ett pärlband av härliga dagar, sänker sig döden som ett täcke över vardagen.
Någon annans 15-åriga barn sitter häktad, på sannolika skäl misstänkt för mord. Inte heller den familjens liv kommer någonsin att bli detsamma.
En sökning på nätet visar att det som inträffade i Stockholm häromdagen inte är en enstaka händelse. Även i Växjö, Trollhättan, Örebro, Västerås, Kristianstad, Umeå och Borlänge och en rad andra städer rapporterar polisen om allvarliga knivskärningar bland ungdomar. Det är inte alltid att det går så illa att någon mister livet. Men risken finns. Det behövs bara ett stick som träffar fel för att en människa ska dö.
I själva verket avlider fler människor till följd av knivskärningar än av skjutningar. Enligt polisen har det dessutom blivit vanligare att unga människor beväpnar sig med kniv. Det handlar till skillnad från när det kommer till skjutvapen inte bara om unga som rör sig i kriminella kretsar, utan även relativt skötsamma ungdomar från så kallade trygga förhållanden.
Brottsförebyggande rådets statistik visar också att under de senaste 20 åren har kniv använts i omkring 40 procent av samtliga fall av dödligt våld. Antalet lagföringsbeslut för brott mot knivlagen som huvudbrott ökade med närmare 30 procent mellan 2019 och 2021.
Som förälder till två tonåringar ryser jag när jag konfronteras med det faktum att knivar numera hör till många unga människors vardag. Även om mina barn aldrig skulle beväpna sig, finns det ingen garanti för att de inte träffar andra ungdomar som har en annan inställning. Lite för mycket alkohol, någon som börjar tjafsa och så plötsligt har det värsta inträffat och ett älskat barn finns inte mer.
“Tröskeln till att bära kniv har blivit lägre och kan få allvarliga konsekvenser. Vi ser i dag att personer som beväpnar sig med kniv till en början kanske inte tänkt använda den, men så hamnar de i bråk och kniven blir lätt att ta till” säger Lars Jansson, tillförordnad lokalpolisområdeschef i Västerås med anledning av knivskärningar i staden (VLT 17/3-22).
På liknande sätt uttrycker sig poliser i andra delar av landet. “Vi ser väldigt allvarligt på den här utvecklingen och på att så många ungdomar verkar känna ett behov av att skydda sig med hjälp av vapen. Som förälder måste man ta diskussionen med sina barn och förklara att det faktiskt inte bara kan innebära en stor fara för någon annan om man har kniv med sig ut på byn, utan även för en själv” säger Sara Schön, kommunpolis i Skurup (YA 9/1-19).
Schön har rätt i att föräldrarna är nyckeln till förändring. Polis eller socialtjänst kopplas inte in förrän något allvarligt inträffat. Men som mamma eller pappa har man möjligheten – skyldigheten – att försöka förebygga och förekomma.
Helst hade jag, och säkert många andra, velat låsa in tonåringarna för att skydda dem från all världens ondska. Eftersom det inte går måste vi i stället rusta våra barn med trygghet, mod, sunt förnuft och en insikt om att en kniv i jeansfickan kan vara lika med döden. Ett stick och sedan är en 15-åring död och en annan har förstört sitt liv.
