Det största fyndet i Europa av sällsynta jordartsmetaller har hittats i Kiruna. Den nyheten presenterade den statligt ägda gruvjätten LKAB på torsdagen. Den här fyndigheten ska ses mot bakgrund av en global klimatomställning bort från fossila energikällor till att energin i huvudsak förmedlas och förbrukas som elektricitet. Och det är i detta skifte som de sällsynta jordartsmetallerna spelar en viktig roll då de behövs i elektriska komponenter.
Det var en pressträff under jord som LKAB:s vd Jan Moström och energi- och näringsminister Ebba Busch presenterade den stora fyndigheten i samband med att det svenska ordförandeskapet i EU kickades igång i Kiruna med representanter från alla medlemsländer på plats.
Fyndigheten har varit känd för LKAB under ett par års tid, men det är först nyligen som man har fått grepp den dess omfattning. Fyndigheten omfattar totalt en miljon ton av de sällsynta jordartsmetallerna, och kan få en avgörande betydelse för EU eftersom det i dag inte finns någon utvinning av metallerna i Europa. I stället sker i dag den absoluta merparten av EU:s import av de värdefulla metallerna från Kina.
Det lär dröja ett bra tag innan metallerna från den nya fyndigheten gör skillnad i verkligheten, det talas om tio till femton år innan alla nödvändiga gruvtillstånd är på plats. Förhoppningsvis kan den tiden kortas med tanke på vad som händer i omvärlden.
Fram till 2030 väntas EU:s behov av de sällsynta metallerna att femdubblas, och under förra året genomfördes rekordstora investeringar i förnyelsebar energi i västvärlden, vilket DN rapporterat om. Förutom viljan att fasa ut fossila energikällor av klimatskäl så har det också blivit en viktig säkerhetspolitisk fråga. Se bara på hur EU med raketfart under förra året minskade sitt beroende av rysk gas.
På plats under jord när nyheten om den stora fyndigheten presenterades var som sagt Ebba Busch. I en intervju med TT menar energiministern att hon inte vill göra någon bedömning nu av hur den fortsatta processen kommer att se ut.
”Men det är en stor och glädjande nyhet och den har potential att vara en fullkomligt avgörande komponent i den gröna omställningen”, säger Ebba Busch.
En avgörande komponent i den gröna omställningen, säger alltså Busch om de sällsynta jordartsmetallerna. Detta om metaller som bland annat finns i stora mängder i varje vindkraftverk, och som Ebba Bush tidigare bedrivit en hätsk kampanj mot. ”Oändliga stålskogar av vindkraftverk” har varit en återkommande beskrivning som Ebba Busch har använt.
För somliga går omställningen till den förnyelsebara energikällor av bara farten, skulle man kunna säga om Buschs omvändelse till att nu anamma den gröna omställningen. Men det är bara halva sanningen, för hon har inte övergett sin tro på kärnkraften.
Det har inte heller högerregeringen som tidigare i veckan presenterade ett förslag att öppna upp för nya kärnkraftverk i Sverige. På en pressträff där statsminister Ulf Kristersson (M) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) deltog berättade regeringen att man förbereder en lagändring som ska öppna upp för fler än dagens sex kärnreaktorer, och att dessa ska kunna byggas på andra platser än i dag. Tanken är att lagändringen ska träda i kraft i mars nästa år.
Vad som därefter händer kan man bara sia om. Vad vi däremot vet är att tycks finnas en blind tro hos högerregeringen på att kärnkraften är den stora lösningen på den pågående klimatkrisen. Detta trots att det finns problem med att ny kärnkraft är dyr och att avfallsfrågan inte har en bra lösning.
Dessutom är frågan hur nya kärnkraftverk kommer att tas emot på de utpekade platserna där det i dag inte finns kärnkraft. Om man från många kustkommuner det senaste åren visat ett stort motstånd mot havsbaserad vindkraft kan man ju undra hur det går med ett kärnkraftverk. Då duger det inte att säga, gärna kärnkraft men inte på min bakgård.
Ser man runt om i Europa är det inte kärnkraften som i första hand byggs ut. De stora satsningarna sker i stället på förnyelsebar energi, och då framför allt i form av vind och sol.
Det är den realiteten som den svenska regeringen behöver anpassa sig till. Det är alltså inte bara en omställningens tid som väntar utan även en omvändelsens. Om den lär komma förr eller senare. Vare sig man heter Bush, Kristersson eller Pourmokhtari.
