Parti fyllt till brädden.
Parti fyllt till brädden. Bild: Jari välitalo

Ole, dole, doff, vem ska få min röst?

När nykomlingarna i Halmstadpolitiken bråkar är det bäst att satsa på säkra kort.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Det har blåst upp till en ny partipolitisk strid. Det nybildade Halmstads lokala parti har vuxit till sig snabbt med nya politiska förmågor då den ratade M-trion ansluter till partiet, nämligen Niclas Jansson, Robert Lindell och Josefin Green.

Utöver detta har även Leif Liljebrunn, känd från motståndet att bygga bostäder i Eketångaskogen, fångats upp av partiet, ett parti som är sprunget ur avhoppade SD:are med Fabio Ishaq i spetsen.

När HP intervjuar den lokala partisamlingen finns ingen politik eller lista att presentera. Men det hindrar inte att man har kommentarer om en kommande partimotståndare, Hjärta för Halmstad med Ann-Charlott Mankell, som man menar bara är ett parti för folk som bor på Väster medan Halmstads lokala parti vänder sig till hela Halmstad.

ANNONS

Detta fick Mankell att se rött – eller blått? – och i en kommentar till HP säga att hon blev urförbannad och att de borde gå en mediekurs innan de öppnar munnen. Ja, så lär det säkert vara fram till valet, att man kivas om väljarna.

Men till syvende och sist har väljarna bara en röst att lägga på ett parti. Ole, dole, doff, vem ska få min röst? Här ligger det nära till hands att säga att gammal är äldst; att lägga sin röst på ett säkert kort lär ger mer utdelning än att satsa på någon av de två nykomlingarna som bråkar.

ANNONS